flisas

Det blåser. De varnar för storm. Det framkallar minnen av andra stormar - nu vet man vad en storm är. När Gudrun stod vid dörren hörde jag inte ens talas om henne, förrän vi satt fast i ett tåg i Tranås på väg hem från Stockholm. Vi hade hälsat på en nyfödd Hedda. Vi tog in på hotell i Tranås, och när vi förstod att vi inte skulle kunna ta tåget nästa dag heller så ringde vi pappa och bad honom komma och hämta oss... Vi förstod inte. Vi hade inte varit i stormens öga. Men ju närmare hemma vi var, destu större var förstörelsen. Vi fick köra på en väghalva hela vägen. Man kände inte igen sig. Strömlöst i flera dagar, och hundarna var instormade på pensionat i flera dygn. Vi gjorde en bebbe de strömlösa dygnen, vi kallade "hen" Gudrun. Vi fick ingen bebbe, den dog i magen... Men när nästa stora storm kom - Per, då fyllde Linus ett. Många kunde inte komma - träd låg på vägen. Vi satt i uterummet och såg en björk falla i trädgården... Ett äppelträd. Undra hur det ser ut imorgon när vi vaknar?