11/8; måndag
Nedplockade på jorden igen. Inspirationen är bortblåst. Lusten dödad. Verkligheten kom ifatt, snabbare än vad jag hade kunnat ana.
I våras påtalade vi, för jag vet inte i vilken gång i ordningen, vikten av mindre labbgrupper i kemi. Jag sökte fakta. Kolla med andra skolor. Letade underlag. Alla var eniga. Svart på vitt. Vi lämnade förslag på hur organisationen skulle kunna organisera. Idag fick vi reda på att labbgrupperna i kemi blir 31 st. Jag bröt ihop. Jag kan inte stå för den undervisningen. Jag kan inte ens ta in så många elever i kemisalen utan att det kan bli farligt. Mina tårar trillade i frustration. Efter att många stenar hade vänts - hittade vi lärare en möjlig lösning, även om det fanns många om och men... Varför kan inte ledningen prata med oss, försöka hitta lösningar, förklara deras dilemman, låta oss vara delaktiva - utan bara leverera sanningar, ta död på vår kreativitet och lust. Varför måste jag bli ledsen och känna hopplöshet, bryta ihop, för att sakta ställa mig upp igen... Och när eleverna står framför mig kommer jag att le.
I våras påtalade vi, för jag vet inte i vilken gång i ordningen, vikten av mindre labbgrupper i kemi. Jag sökte fakta. Kolla med andra skolor. Letade underlag. Alla var eniga. Svart på vitt. Vi lämnade förslag på hur organisationen skulle kunna organisera. Idag fick vi reda på att labbgrupperna i kemi blir 31 st. Jag bröt ihop. Jag kan inte stå för den undervisningen. Jag kan inte ens ta in så många elever i kemisalen utan att det kan bli farligt. Mina tårar trillade i frustration. Efter att många stenar hade vänts - hittade vi lärare en möjlig lösning, även om det fanns många om och men... Varför kan inte ledningen prata med oss, försöka hitta lösningar, förklara deras dilemman, låta oss vara delaktiva - utan bara leverera sanningar, ta död på vår kreativitet och lust. Varför måste jag bli ledsen och känna hopplöshet, bryta ihop, för att sakta ställa mig upp igen... Och när eleverna står framför mig kommer jag att le.
Kommentarer
Trackback