flisas

Igår var vi fyra tjejer som var inbjudna till carolinas sista "fest" som hon själv kallade det - på kyrkogården och sen hos Jesper. Jag minns det som igår. Hur trött hon var, hur späd rösten var - för att vid två tillfällen bli helt klar och tydlig. Hon sa det som hon hade samlat oss för. Jag minns hennes kram, minns hur svårt det var att säga hej då. För alltid. Hur svårt det var att vända henne ryggen, gå därifrån och veta att det var sista gången. Jag minns hur levande hon ändå var den dagen. Det var svårt att förstå att hon var så sjuk... Så sjuk att hon sövdes ner timmarna senare, för att inte vakna mer...