danföredopparedan
Anders bakar knäckebröd. Barnen springer runt och sjunger: "Hejsan och hoppsan och fallerallera!
När julen kommer ska varenda unge vara gla´! ...
Men gamla mormor gäspar
och säger liksom så,
att julen den är roligast för alla som är små.
Om ingen går i fällan och aktar sig för den,
ska alla nästa år få fira jul igen."
Ögonen ska tindra, man ska akta sig så att inte tomten ser att man bråkar, nyper och bråkar... Det ställs krav - alla ska vara glada, det är barnens högtid. Jag minns hur man såg fram mot julen. Den korta julen. Där man satsar allt på ett kort. När man vill känna lycka, och framför allt vill man att alla andra ska vara glada, att man knappt hinner känna glädjen själv.
Jag blir inte stressad av julen. Jag tar det med ro, men jag kan känna stress över att inte veta om alla är nöjda. Har vi missat något? Jag minns hur en kollega innan jul frågade vad jag gillade mest med julen. Jag svarade ledigheter. Att vara tillsammans. Lugnet. Hon menade vad jag ville äta... Men det är inte maten jag uppskattar... Inte sakerna. Min önskelista - kan i och för sig vissa dagar vara lång och bestå av snälla barn, mer lön, större bil, solsemester, skidsemester, massage, snällare kropp - men oftast vilar jag i att jag redan har allt jag behöver. Tillräckligt snälla barn, den snällaste mannen, en kul fritid, ett jobb jag trivs med...
Igår gjorde jag en "bildsammanfattning" på fb, eller jag gjorde inget, datorn gjorde det år mig. Samlade ihop några bilder och statusar från året. Det var en blandning av familj och hästar - det sammanfattar rättså bra mitt liv just nu. Mycket annat hinner jag inte med. Och så tänkte jag att det ändå är det jag vill ägna mig mest åt - familjen och stallet. Just nu är jag nöjd med det - även om jag väldigt gärna hade velat hinna träna mer, träffa fler vänner, träna hunden mer, gjort fler spabehandlingar... Men just nu.
Vi har firat jul ett par dagar med Humpes familj. I år saknade vi gammelmormor. Hon som alltid har varit med... I år besökte vi henne på sjukhuset, och hade vårdplanering för henne. I slutet av månaden flyttar hon till korttidsboendet i Ingelstad. Just nu finns det inget hopp om att hon ska kunna bo själv igen. 93 år, snart 94. Det har gått fort - eller det kanske det inte har, men det behövdes så lite för att hon skulle bli liggande.
När julen kommer ska varenda unge vara gla´! ...
Men gamla mormor gäspar
och säger liksom så,
att julen den är roligast för alla som är små.
Om ingen går i fällan och aktar sig för den,
ska alla nästa år få fira jul igen."
Ögonen ska tindra, man ska akta sig så att inte tomten ser att man bråkar, nyper och bråkar... Det ställs krav - alla ska vara glada, det är barnens högtid. Jag minns hur man såg fram mot julen. Den korta julen. Där man satsar allt på ett kort. När man vill känna lycka, och framför allt vill man att alla andra ska vara glada, att man knappt hinner känna glädjen själv.
Jag blir inte stressad av julen. Jag tar det med ro, men jag kan känna stress över att inte veta om alla är nöjda. Har vi missat något? Jag minns hur en kollega innan jul frågade vad jag gillade mest med julen. Jag svarade ledigheter. Att vara tillsammans. Lugnet. Hon menade vad jag ville äta... Men det är inte maten jag uppskattar... Inte sakerna. Min önskelista - kan i och för sig vissa dagar vara lång och bestå av snälla barn, mer lön, större bil, solsemester, skidsemester, massage, snällare kropp - men oftast vilar jag i att jag redan har allt jag behöver. Tillräckligt snälla barn, den snällaste mannen, en kul fritid, ett jobb jag trivs med...
Igår gjorde jag en "bildsammanfattning" på fb, eller jag gjorde inget, datorn gjorde det år mig. Samlade ihop några bilder och statusar från året. Det var en blandning av familj och hästar - det sammanfattar rättså bra mitt liv just nu. Mycket annat hinner jag inte med. Och så tänkte jag att det ändå är det jag vill ägna mig mest åt - familjen och stallet. Just nu är jag nöjd med det - även om jag väldigt gärna hade velat hinna träna mer, träffa fler vänner, träna hunden mer, gjort fler spabehandlingar... Men just nu.
Vi har firat jul ett par dagar med Humpes familj. I år saknade vi gammelmormor. Hon som alltid har varit med... I år besökte vi henne på sjukhuset, och hade vårdplanering för henne. I slutet av månaden flyttar hon till korttidsboendet i Ingelstad. Just nu finns det inget hopp om att hon ska kunna bo själv igen. 93 år, snart 94. Det har gått fort - eller det kanske det inte har, men det behövdes så lite för att hon skulle bli liggande.
Kommentarer
Trackback