flisas

Idag har jag suttit i Ingelstads sporthall igen - Klara spelade fotboll. Sedan åkte vi och tränade lite agility med Myggan. Det är spännande. Jag känner att jag fortfarande har en del känsla i mig. jag ser när det blir fel. Hur man kan ge hunden rätt förutsättningar, hur barnen de är mest de som tränar) kan göra för att underlätta för M att göra rätt.
Jag gör mycket för att det ska underlätta - för mina barn, mina djur och "mina" elever... Och vi människor skyller ifrån oss... Alltid är det någon "annans" fel. Jan Björklund kommer med ett nytt förslag i veckan - skyller på än lärarna, än eleverna, än föräldrarna... Någon annan... Han vill vinna valet - snarare än att rädda skolan.
Ann-Charlotte Marteus skrev i Expressen idag: "När det går dåligt för elever skyller de ifrån sig: "Jag hade otur", "Min lärare är dålig". Inte konstigt att de är stressade. Om de tror att de inte kan påverka sina resultat själva, utan att allt hänger på yttre faktorer, måste ju grundtonen bli frustration. Och besvikelse.
Jenny Strömstetd i expressen, skrev en krönika att "De är luststyrda, visar generationsforskarna. De har en osviklig "känna-efter" radar som med föräldrarnas hjälp är kalibrerad på att undvika allt som smärtar och är tråkigt och som leder till personliga uppoffringar.
De kommer möjligen också att lyckas med sin bedrift att glida genom livet utan att känna mjölksyran bränna i låren eftersom det fortfarande inte finns något svar på vilka krav som deras framtida värld kommer att ställa på dem."
Ann-Charlotte fortsätter: "Asiastiska elever får lära sig självdisciplin. Läraren kräver ansträngning och det betalar sig. Eleverna är i lägre grad offer för sin klassbakgrund än svenska barn.
Det här är ingen kulturell skillnad, underströk Schleicher. Inget mysko buddho-kamikaze-jox, alltså. Man har bara fattat, i Shanghai med omnejd, att det är bra att ställa höga krav på alla elever. Och att lära dem ämnen på djupet. I matte: lära dem att förstå själva begreppen.
I Sverige kör man tillämpad, praktisk vardagsmatte. Man lär inte ut begreppens innebörd och magi. Vilket leder till att svenska barn blir medelmåttans fångar.
De bästa huvudena i landet ska vilja bli lärare. Då måste lönerna upp, ordentligt, för de skickliga. Men pengar är inte allt. Om lärarna är stressade, pappersöverhopade och saknar inflytande över sitt arbete kommer inga lönelyft i världen att göra yrket attraktivt.
Svenska föräldrar får IG av PISA. I inget annat land känner sig rektorer så pressade av krävande föräldrar som i Sverige. Föräldrarna vill ha. Men de bidrar inte på det sätt de måste om resultaten ska förbättras.
Föräldrar behöver inte lägga ner en massa tid, enligt PISA:s rön. Men de måste inpränta i sina barn att kunskap och bildning är viktigt, inpränta vikten av ansträngning. Fråga varje dag: "Hur var det i skolan? Vad lärde du dig i dag?"
Om föräldrar tar skolan på allvar och ger barnen respekt för lärdom, om barnen lär sig självdisciplin och om lärarna kan sitt ämne, fortbildas ständigt och får hjälp med administrationen, då skulle vi få skolan att fungera.
Då skulle vi inte behöva nedlåta oss till fjantiga diskussioner om huruvida lärare bör ha rätt att låsa dörren till klassrummet.
En bra skola är enhetlig; alla lärare och klassrum genomsyras av samma normer och höga målsättningar. Skolan måste styras. Men hur ska det ske i ett land med världens mest decentraliserade och fragmentiserade skolmarknad?"

Jag blev lärare för att underlätta och hjälpa - jag ville vara kompetent och professionell, ödmjuk men utstråla självförtroende. Kanske rolig också? Jag blev förstelärare också. Inte för pengarna. inte för att jag tyckte att det var en bra väg att gå, inte för att jag tyckte att jag var bättre än någon annan - kanske mer för att jag redan "gjorde" jobbet. Delvis skapar förstelärararskapet prestationsångest - vad gör jag, som inte de andra gör? Kommunen säger att det räcker det vi gör - att vi har fått uppdraget för att vi duger som vi är, för det vi redan gör... Det enda jag vill är att öka elevernas måluppfyllelse, att se till så att de lyckas så bra som möjligt, att de går hela ur det här...