flisas

Igår var det kurs igen. "Det man kan påverka, som förälder, mest är sitt eget förhållningssätt." Varje människa har grundläggande behov - mat, sömn, syre,...  Men man behöver oxå känna tillhörighet. Vi vill vara delaktiga. Inkluderade. För vilken människa som helst är detta basalt för att känna ett egenvärde. Människor behöver omvårdnad och trygghet. De behöver bli sedda och delaktiga i en gemenskap. De behöver få lära sig saker, utvecklas. I sin egen takt. På sitt eget sätt. Ibland är vägen krokig. Man kör fel. Landar i dikets snåriga buskar.  

För ett tag sedan såg jag följande citat någonstans:

”Det finns inga barn med särskilda behov. Det finns bara särskilda barn med alldeles vanliga behov”

Det ligger nog något i det... Ibland stirrar vi oss blinda på diagnosen. Barnen, personen, är inte diagnosen. De är en person...

Man diskuterar med skola, vård... "Behov av särskilt stöd". "Funktionsnedsättning." "Diagnos." Diagnos eller inte... Olika funktionsuppdättningar... Vi är olika.... För egen del tänker jag ofta på barnet med samma grundläggande behov som andra. Jag försöker lägga ner funktionsvarianttankarna och bara låta de vara ett alldeles vanligt, särskilt barn. Det särskilda, underbara, lilla barn som alla barn är...

Underbar liten dikt om hur det kan vara att möta världen med lite extra bokstäver i bagaget:

Moniqa Klintestrand Öberg

Och idag är det ingen vanlig dag - idag är det Anders födelsedag! Och en annan dag kanske ni får höra om min dag idag...