flisas

"Om du vill kan du stanna hemma från cupen imorgon - jag tar barnen, så kan du rida, läsa en bok, ja du får helt enkelt egentid". Prioritera. Val. Jag är inte bra på såna beslut... Linus första hockeymatch - mot en ridtur med stallkompisar... Jag är inte bra på välja och välja bort - det blir kaos i mig... Vill ringa mamma och be henne bestämma... Vill lämna över till någon annan. Efter mycket vånda stannade jag hemma. Jag såg allt jag skulle hinna - städa, plocka, rida, tvätta, lägga in tvätten, gå ut med Myggan, rätta... Jag är inte bra på att ta det lugnt - sätta mig i soffan, dricka en kopp kaffe och läsa boken som jag fick låna av Helen - när jag ser allt som behöver göras här hemma. Då kan jag inte koppla av... Valen, bortprioriteringar, gör att jag känner mig som en svikare och otillräcklig. Samtidigt som jag inser att det är precis detta som jag gillar - att ha saker att göra, att känna mig behövd - som mamma, vän, lärare, stallledräng, ryttare, matte... Vad vore jag om jag inte hade alla mina roller att spela?
Det här inlägget tog exakt 3.20 att skriva... Under de minuterna har jag sett en mängd saker jag behöver göra... Julgardinerna ska ner, nätet som i somras låg på jordgubbarna har blåst iväg och borde plockas in, en vinflaska på bänken vittnar om att återvinningshinken borde tömmas, Mygga kom med en dammtuss i munnen = dammsugning på schemat, och så var det hennes öron... Nä, det är verkligen inte lätt att vara Lisa. Hennes hjärna är kaos. Men nu ska hon ta på sig ridkläderna, busa en stund med Myggan i snön, och åka till stallet. Där kopplar hon av. Där är hon i stunden, för stunden, en stund. Sen kommer hon hem igen - och då jobbar hon på. Energiskt. Effektivt. Och sen - kanske... Kanske! Troligtvis har familjen redan kommit hem då...