2/1; torsdag
Vardagen närmar sig. Anders jobbar. Jag och barnen har varit på klubben och tränat lite agility med Myggan. Vi har ätit lunch. Jag ska städa lite. Gå en runda med Myggan.
Jag tittade bakåt lite, när jag tänkte på vilka förhoppningar jag har på 2014. Ibland är/har jag varit klok som en bok... Och jag inser att jag har det ungefär som jag tänkte... Att jag lever det liv jag vill leva.
"2012: Mitt största nyårslöfte för "livet i allmänhet" är att fortsätta planera min tid så att jag hinner njuta av vardagen och göra mer av det som får mig att må riktigt bra. Det är ju liksom vardagen som är själva livet jag lever. Jag vill ha en bra vardag!
Jag vill fortsätta ha många drömmar och målbilder... Och kanske har de flyttats något - från hundarna till hästarna. Jag är beredd att jobba hårt för att nå dit jag vill. Jag har flyttat dem lite från de mätbara resultaten, till de mer vardagliga måtten av resultat - lycka, glädje. Ett leende, ett skratt, en ny erfarenhet...
Det finns så mycket jag vill säga. Så många jag vill tacka för året som har gått. Fantastiska individer som bidragit till att år 2011 kommer att gå till historien. Min familj. Mina vänner. Mina stallkompisar. Det är tur att jag aldrig kommer bli något stort, att jag aldrig kommer bli tvungen att ta emot något fint pris på någon scen. För mitt tacktal skulle förmodligen bli det drygaste någonsin..".
"2013: Vad ser du mest framemot med år 2013? - Också en svår fråga. Jag försöker ju att inte se för långt fram - utan försöker hitta något att se fram mot idag, den här timmen. I det lilla vara nöjd med det lilla. Jag njuter av en stund vid datorn med en kopp kaffe just nu och ser fram mot att åka till ishallen med mina barn om en stund (även om jag hatar att åka skridskor). Men jag ser fram emot nya utmaningar med pållarna. Jag ser fram emot att se mina barn utvecklas och växa och lära sig nya saker. Och jag ser fram mot en Libanonresa med familjen. Och bebben som ska födas av våra fina vänner i byn! "
Och jag ser tillbaka på 2013 - och inser att jag är rättså duktig på att vara på dagarna, jag är rättså duktig på att planera min vardag som jag hoppades på 2011. Att jag oftast även tar vara på vardagen. Att jag har drömmar och målbilder. Att jag har många att tacka för att jag kan leva det liv jag lever.
Inför 2014 är mina förhoppningar att ryggen blir bättre - att jag kan springa en runda, och lyfta Sigge eller sätta mig på en stol utan att det gör ont. Att min familj får fortsätta vara frisk. Att jag ska vara duktig på att använda tandtråd, och att mitt hår ska växa ut så att jag kan göra en fläta (även om jag trivs som jag är oxå). Att jag ska skratta mycket, och sprida glädje runt mig. Att jag ska ha tålamod - framför allt med mina barn - räkna till 10 innan jag skriker... Att vi fortsätter att prioritera det vi vill, det vi behöver.
Jag tittade bakåt lite, när jag tänkte på vilka förhoppningar jag har på 2014. Ibland är/har jag varit klok som en bok... Och jag inser att jag har det ungefär som jag tänkte... Att jag lever det liv jag vill leva.
"2012: Mitt största nyårslöfte för "livet i allmänhet" är att fortsätta planera min tid så att jag hinner njuta av vardagen och göra mer av det som får mig att må riktigt bra. Det är ju liksom vardagen som är själva livet jag lever. Jag vill ha en bra vardag!
Jag vill fortsätta ha många drömmar och målbilder... Och kanske har de flyttats något - från hundarna till hästarna. Jag är beredd att jobba hårt för att nå dit jag vill. Jag har flyttat dem lite från de mätbara resultaten, till de mer vardagliga måtten av resultat - lycka, glädje. Ett leende, ett skratt, en ny erfarenhet...
Det finns så mycket jag vill säga. Så många jag vill tacka för året som har gått. Fantastiska individer som bidragit till att år 2011 kommer att gå till historien. Min familj. Mina vänner. Mina stallkompisar. Det är tur att jag aldrig kommer bli något stort, att jag aldrig kommer bli tvungen att ta emot något fint pris på någon scen. För mitt tacktal skulle förmodligen bli det drygaste någonsin..".
"2013: Vad ser du mest framemot med år 2013? - Också en svår fråga. Jag försöker ju att inte se för långt fram - utan försöker hitta något att se fram mot idag, den här timmen. I det lilla vara nöjd med det lilla. Jag njuter av en stund vid datorn med en kopp kaffe just nu och ser fram mot att åka till ishallen med mina barn om en stund (även om jag hatar att åka skridskor). Men jag ser fram emot nya utmaningar med pållarna. Jag ser fram emot att se mina barn utvecklas och växa och lära sig nya saker. Och jag ser fram mot en Libanonresa med familjen. Och bebben som ska födas av våra fina vänner i byn! "
Och jag ser tillbaka på 2013 - och inser att jag är rättså duktig på att vara på dagarna, jag är rättså duktig på att planera min vardag som jag hoppades på 2011. Att jag oftast även tar vara på vardagen. Att jag har drömmar och målbilder. Att jag har många att tacka för att jag kan leva det liv jag lever.
Inför 2014 är mina förhoppningar att ryggen blir bättre - att jag kan springa en runda, och lyfta Sigge eller sätta mig på en stol utan att det gör ont. Att min familj får fortsätta vara frisk. Att jag ska vara duktig på att använda tandtråd, och att mitt hår ska växa ut så att jag kan göra en fläta (även om jag trivs som jag är oxå). Att jag ska skratta mycket, och sprida glädje runt mig. Att jag ska ha tålamod - framför allt med mina barn - räkna till 10 innan jag skriker... Att vi fortsätter att prioritera det vi vill, det vi behöver.
Kommentarer
Trackback