29/6; söndag

Femtio nyanser av grått. I sinne. I minne. Synligt. Osynligt. Grått. Svart. Vitt. Olika nyanser av samma. I samma skala. br/> Idag bestämde jag mig - idag skulle jag vara en berömmande, en förklarande, en förstående - mamma. Det funkade nästan till klockan elva - då hade en döv hund tagit en macka på bordet - som i och för sig hade blivit övergiven där, jag hade snubblat över otaliga leksaker, torkat jos på bordet som samme hund hade vällt ut i sin framfart efter mackan, torkat miljoner smulor, hittat två par (av Anders) gympaskor, sura i uterummet = en outhärdlig stank, sanerat kylskåp från gamla varor (fast inte tillräckligt många...), lagt in tvätt i maskinen, hängt upp tvätt, lagt in ren tvätt i garderoberna och hittat smutsig tvätt i Linus garderob - och någonstans där, tröt tålamodet, igen... Jag förvandlades, trots min intuition, att var en bra, förstående och förklarande mamma - till att vara den skrikande, sura, och trista mamman.
Nu, en snabb paus, ett kort reflekterande, försöka komma tillbaka till den förstående, förklarande och trevliga mamman som jag känner igen bättre. Dricka en kort kaffe, innan saneringen av hemmet fortsätter. Anders spelar golf. Jag ska städa, jag ska sudda, jag ska försöka gno fram nyanser igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback