18/5; söndag
Kompisar sprang göteborgsvarvet igår... Jag har gått en runda med mitt ben. Benet som inte riktigt följer med. Jag provar att ta korta steg, längre steg - hela tiden får jag tänka på att lyfta benet. Jag parerar. Stiger jag snett, missbedömer, halkar - så smärtar det i ryggen. Jag försöker luta mig lite framåt - då hugger det i ryggen. Jag försöker räta på mig - det är omöjligt. Jag hade velat kunna springa - kanske inte en halvmara - men några steg. Idag känns det omöjligt. Men jag kunde gå en runda. Jag hörde några fåglar kvittra. Jag kände regnet. Jag såg min lilla hund springa. Glad. Det gör mig glad.
Jag funderar på att mata in elevernas resultat i dexter från de nationella proven. Jag kan konstatera att elevernas resultat stämde väl överens med de betyg som eleverna hade i höstas. Lotta Karlsson skriver i bloggen mitt flippade klassrum (http://mittflippadeklassrum.wordpress.com/2014/05/11/nationella-prov-i-nationens-intresse/) "Vilken ”tur” att min bedömning av deras kunskapsnivå, efter 4,5 år på högskolan och 12 år av pedagogisk erfarenhet, stämmer överens med de statliga kontrollerna. Hurra- det betyder ju att jag är tillräcklig kompetent att bedöma mina elevers kunskapsnivå!" ... "Vilken ”tur” – eller? Betygsättning handlar ju inte om ”tur”." Vi har många lektioner - vi bedömer olika delar. Formativ bedömning. Summativ bedömning. Vi överhopas av administration - jag försökte få dexter att underlätta i vår rapportering - men misslyckades, idiotförklarades och insåg att det är bättre att lägga tiden på att föra in varteviga resultat istället för att tjata med dem. Det nationella provet är ju knappast en formativ bedömning - snart lämnar vi över eleverna till gymnasiet - och de frågar inte efter resultatet i NO. "Vad är nationella proven egentligen? Vad är syftet? Är det det verkliga testet? Det som räknas? Misstror staten en hel yrkeskår så till den grad att de inte tror att vi lärare själva är kapabla att ta reda på detta utan statliga kontroller? Är alla test test, för att testa, om vi klarar av det verkliga testet? Och vilket är i så fall ”det verkliga testet”? Vad skulle hända om vi tog bort nationella proven helt? Skulle vi ha en hel yrkeskår som inte skulle vara kapabla att sätta betyg? Skulle vi ha en skola full med elever som inte hade en aning om var de befinner sig kunskapsmässigt? Eller skulle vi ha en skola med betydligt lägre stressnivå för både lärare och elever, en skola som inte handlar om likformighet utan som handlar om att ge varje elev verktyg och förutsättningar att lyckas utifrån sina förmågor?
Jag tror att en elev som får förutsättningar att lyckas är en elev som fylls med självförtroende. Och om man kan gå ut och möta det verkliga testet, resten av livet, med en stor portion självförtroende i skolryggsäcken, ja då först tror jag att vi har uppnått skolans viktigaste uppdrag - då har vi gett alla elever förutsättning för att lyckas!
Självförtroende kan aldrig mätas i nationella prov."
Jag tycker att de nationella proven i NO är bra- det är bra frågor - men jag tycker att det kunde finnas en nationell provbank som vi kunde plocka frågor av - och rapportera in efterhand. Någon som är duktig på att hitta på bra frågor, kunde rekommendera, och vi kunde utföra, och Skolverket kunde få in resultat. Ingen stor grej, bara frågor bland alla andra. Frågor som är genomtänkta.
Jag funderar på att mata in elevernas resultat i dexter från de nationella proven. Jag kan konstatera att elevernas resultat stämde väl överens med de betyg som eleverna hade i höstas. Lotta Karlsson skriver i bloggen mitt flippade klassrum (http://mittflippadeklassrum.wordpress.com/2014/05/11/nationella-prov-i-nationens-intresse/) "Vilken ”tur” att min bedömning av deras kunskapsnivå, efter 4,5 år på högskolan och 12 år av pedagogisk erfarenhet, stämmer överens med de statliga kontrollerna. Hurra- det betyder ju att jag är tillräcklig kompetent att bedöma mina elevers kunskapsnivå!" ... "Vilken ”tur” – eller? Betygsättning handlar ju inte om ”tur”." Vi har många lektioner - vi bedömer olika delar. Formativ bedömning. Summativ bedömning. Vi överhopas av administration - jag försökte få dexter att underlätta i vår rapportering - men misslyckades, idiotförklarades och insåg att det är bättre att lägga tiden på att föra in varteviga resultat istället för att tjata med dem. Det nationella provet är ju knappast en formativ bedömning - snart lämnar vi över eleverna till gymnasiet - och de frågar inte efter resultatet i NO. "Vad är nationella proven egentligen? Vad är syftet? Är det det verkliga testet? Det som räknas? Misstror staten en hel yrkeskår så till den grad att de inte tror att vi lärare själva är kapabla att ta reda på detta utan statliga kontroller? Är alla test test, för att testa, om vi klarar av det verkliga testet? Och vilket är i så fall ”det verkliga testet”? Vad skulle hända om vi tog bort nationella proven helt? Skulle vi ha en hel yrkeskår som inte skulle vara kapabla att sätta betyg? Skulle vi ha en skola full med elever som inte hade en aning om var de befinner sig kunskapsmässigt? Eller skulle vi ha en skola med betydligt lägre stressnivå för både lärare och elever, en skola som inte handlar om likformighet utan som handlar om att ge varje elev verktyg och förutsättningar att lyckas utifrån sina förmågor?
Jag tror att en elev som får förutsättningar att lyckas är en elev som fylls med självförtroende. Och om man kan gå ut och möta det verkliga testet, resten av livet, med en stor portion självförtroende i skolryggsäcken, ja då först tror jag att vi har uppnått skolans viktigaste uppdrag - då har vi gett alla elever förutsättning för att lyckas!
Självförtroende kan aldrig mätas i nationella prov."
Jag tycker att de nationella proven i NO är bra- det är bra frågor - men jag tycker att det kunde finnas en nationell provbank som vi kunde plocka frågor av - och rapportera in efterhand. Någon som är duktig på att hitta på bra frågor, kunde rekommendera, och vi kunde utföra, och Skolverket kunde få in resultat. Ingen stor grej, bara frågor bland alla andra. Frågor som är genomtänkta.
Kommentarer
Trackback