10/11; måndag

En lång jobbdag. En stund i mörkret med Myggan. Pannlampan fick ge vägledning - en tunn strimma av ljus. Musik. En kvinna som talade om hur fort jag skulle springa mina intervaller. Visst den skadade foten gjorde sig till känna, höften gjorde lite ont, ner från ryggen, pannlampan klämde, musik på repeat, skuggor som manade på... Men så skönt. Att känna hur benen bär. Kroppen lyder. Trots de allt djupare andetagen, så svarar kroppen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback