flisas

Jag pratade just med mormor. Otydliga ord. Förvirrade tankar - ändå klar. Dålig hörsel. Och jag känner rädslan - rädslan för att bli gammal. Gammal, svag, hörsel som sviker, ben som viker sig, ögon som är suddiga, tankar som är luddiga... Folk som inte tar en på allvar. Plötsligt räknas man inte riktigt. Plötsligt är man mer en belastning. Från att ha varit ett nav... Det gör mig rädd. På riktigt! Alternativet gör mig å andra sidan skräckslagen - att inte få vara med till slutet. Att inte få bli gammal. Förresten - när blir man gammal?