2/9; tisdag
Fullspäckade dagar. Jobb. Utvecklingssamtal. Innebandy. Fotboll. Jobbkväll för Anders. Idag räckte vi inte till, idag gick pappa rycka in - och få lyckades även gräsklipparen bli fixad....
Mina tankar handlar mycket om vad som är normalt. Diagnoser. Funktionsuppsättningar. Fler får diagnoser. Min grundinställning är, precis som jag läste på SaraClaes blogg, att alla människor är bra på något, men när vi pratar om ”funktionsnedsättningar” hamnar fokus oftast på vad människor inte är bra på, istället för vad de är bra på.
Vad händer med en människa som får veta att hen har en ”funktionsnedsättning”? För en del kan det vara viktigt och befriande att få veta varför jag är som jag är, men frågan måste ju vara jämfört med vad?
Eftersom allt fler människor får diagnoser tänker jag att det kanske är fel på jämförelsematerialet istället för på människorna? Vi jämförs med en norm som allt fler människor inte klarar att leva upp till.
Vi vet att alla människor är unika och att olikheter berikar ett samhälle. Ändå talar vi om olikheter som något negativt. Varför kallar vi det då funktionsnedsättning istället för funktionstillgång. Och utan ”diagnoser” och ”nedsättningar” hade vi kanske haft fler lyckliga begåvningar i vårt land?
Den här dikten säger mycket, tycker jag:
Missförstådd, hånad och skör
du går genom livet och stör,
Koncentrationssvårigheter och DAMP
ger en inre ständig kamp …
Intrycken flödar i aldrig sinande ström.
Trots otaliga försök får du aldrig beröm …
Din attityd kan verka kaxig och tuff,
men är din osäkerhets bedrägliga bluff
Inuti ett vilset barn med ömhetstörst
Söker bekräftelse när oredan är som störst
Se min kreativitet och glöd
istället för att banna mig i min nöd! När ska andra någonsin förstå
De säger: – Du kan bättre än så
om du bara lägger manken till
och försöker sitta still.
Att just detta är ditt problem
ger födelsen av detta poem. Från gryende morgon till slumrande kväll
Du gör ditt yttersta för att vara snäll
Din levnadsram behöver vara stram
din oro lugnas av värmande kram
Missförstådd, hånad och skör
Du går genom livet och stör.
Kalla det inte funktionsnedsättning – kalla det tillgång! Kalla det inte diagnos eller störning – kalla det begåvning!
Mina tankar handlar mycket om vad som är normalt. Diagnoser. Funktionsuppsättningar. Fler får diagnoser. Min grundinställning är, precis som jag läste på SaraClaes blogg, att alla människor är bra på något, men när vi pratar om ”funktionsnedsättningar” hamnar fokus oftast på vad människor inte är bra på, istället för vad de är bra på.
Vad händer med en människa som får veta att hen har en ”funktionsnedsättning”? För en del kan det vara viktigt och befriande att få veta varför jag är som jag är, men frågan måste ju vara jämfört med vad?
Eftersom allt fler människor får diagnoser tänker jag att det kanske är fel på jämförelsematerialet istället för på människorna? Vi jämförs med en norm som allt fler människor inte klarar att leva upp till.
Vi vet att alla människor är unika och att olikheter berikar ett samhälle. Ändå talar vi om olikheter som något negativt. Varför kallar vi det då funktionsnedsättning istället för funktionstillgång. Och utan ”diagnoser” och ”nedsättningar” hade vi kanske haft fler lyckliga begåvningar i vårt land?
Den här dikten säger mycket, tycker jag:
Missförstådd, hånad och skör
du går genom livet och stör,
Koncentrationssvårigheter och DAMP
ger en inre ständig kamp …
Intrycken flödar i aldrig sinande ström.
Trots otaliga försök får du aldrig beröm …
Din attityd kan verka kaxig och tuff,
men är din osäkerhets bedrägliga bluff
Inuti ett vilset barn med ömhetstörst
Söker bekräftelse när oredan är som störst
Se min kreativitet och glöd
istället för att banna mig i min nöd! När ska andra någonsin förstå
De säger: – Du kan bättre än så
om du bara lägger manken till
och försöker sitta still.
Att just detta är ditt problem
ger födelsen av detta poem. Från gryende morgon till slumrande kväll
Du gör ditt yttersta för att vara snäll
Din levnadsram behöver vara stram
din oro lugnas av värmande kram
Missförstådd, hånad och skör
Du går genom livet och stör.
Kalla det inte funktionsnedsättning – kalla det tillgång! Kalla det inte diagnos eller störning – kalla det begåvning!
Kommentarer
Trackback