flisas

Vardag igen. Ja inte riktigt - men jag tänkte att jag är tillbaka i vardagslunken igen. Eller lunken... Dagarna går i ett. Och det gillar jag väl? Lektion, efter lektion, friluftsdag, utvecklingssamtal efter utvecklingssamtal, efter möten, fotbollsträning efter innebandyträning, efter fotbollsträning, en golftävling avlöser en stund på hästryggen, matlagning, läxläsning... Vardag. Men ännu är det en stund kvar på helgen. Idag har Klara spelat fotbollsmatch - en förlust, Anders har spelat golftävling, och så har vi varit i Moheda på vernissage - farfar ställde bland annat ut tavlor med mig och hästarna som motiv.
Igår var en sån där hallelujamomentstund på hästryggen. Pigga hästar, sol, klar luft som gick att dra ner hela vägen i lungorna, fina ridkompisar... Om man bortser från tappskor - så kan det nog knappt bli bättre... September när det är som bäst. En sån där tur som man får minnas när man gör ett av sina prispass - de där i hällregn, snålblåst, isande kyla, bitande vind, hala vägar, tjälskadade vägar och snöstorm...
Ikväll, när Anders är på innebandyträning, tog killarna sina stålhästar och Klara och jag våra apostlahästar och gick en promenad med Myggan. När vi kom hem tränade vi ett uppletande och lite lydnad. Hon är ingen kung - det kan man inte begära med den minimala träning som hon har fått, och ibland kan jag undra varför jag inte lägger ner mer tid på det. Jag Kan ju det. Kanske är det för att jag Vet hur mycket tid det kräver att vara på den nivån som jag i så fall skulle vilja vara på - som jag faktiskt har varit på. Kanske är det helt enkelt Livet som har kommit lite i vägen, andra saker som pockar på uppmärksamhet, andra saker jag prioriterar - vilket allt handlar om...