flisas

Klara och Anders är ivägskickade på innebandycup - hela helgen. Killarna och jag är hemma. Solen skiner. "There is a crack in everybody’s life, that is the only way for the light to get in.(/Det finns en spricka i allas liv, det är det enda sättet för ljuset att komma in.)" Den här meningen läste jag tidigare idag. Den säger mycket. Jag har känt mitt liv rasera. Men trygga grund fick en spricka. Jag har hoppat över sprickor. Jag har sett ljuset. Jag har försökt täcka sprickan. Men det är svårt.
I veckan har jag haft förmånen, tillsammans med åttor och nior, att lyssna på en av de sista överlevarna i Auschwitz. De blir allt färre. Människorna som överlevde och fortfarande kan vittna om förintelsen. Livia är en av dem. Livia pratade om civilkurage. Låt oss aldrig glömma. De var rörande att se eleverna gå frå och krama Livia efter föreläsningen. Tacka. Fråga. (Läs om Livia: http://allas.se/manadens-reportage-januari-min-livsuppgift-ar-att-beratta/)