flisas

Morgonen började med gråt. Sie var ledsen. Han ville inte å till dagis. Det är inte första gången den här terminen... Det finns ingen direkt orsak. Han verkar glad när han är där... De flesta föräldrar vet hur det känns att lämna sitt gråtande barn på dagis... Och idag var en lång dag... Samvetet gnager. Klumpen i magen och halsen växer. I takt med stressen som byggs upp när man börjar bli sen... Men jag kunde i alla fall meddela förskolepersonalen, som tog sig tid med att få Sigge på gott humör - trots att hon var själv med att utfordra alla barnen på avdelningen - att farmor och farfar hämtar idag. De skulle baka pepparkakor.
När de kom och skulle hämta - ville han inte gå hem... Nöjd kille där han är...
Förskolan fyller en viktig funktion - de passar mitt barn när jag arbetar. De är viktiga för samspel mellan barn och förskolepersonalen lär mitt barn en massa. Men jag hade gärna kortat ner alla Sigges förskoledagar... Det är nog inte mycket som Sigge har lärt sig på dagis som han inte hade kunnat om vi var hemma... För att hinna en stund umgänge, lek, matlagning, egna aktiviteter och barnens aktiviteter på kvällen - hoppar vi över fika- och lunchrasten för att komma hem lite tidigare... Klart att man har ett val...
Maten är lagad. De stora barnen är på träning. Sigge och jag sitter i soffan. Pepparkaksdoften ligger kvar i luften - och jag är oändligt tacksam för den kortare dagen, att sjuornas och åttornas betyg nu är satta, att tandläkarbesöket gick bra, för pepparkaksdoften som ger lite julstämning...