10/1; lördag

Jag var ute precis - plötsligt tog Egon tag i trädtopparna, böjde träden över mig, gjorde mig liten mot naturens makter. Ännu vet vi inte hur stormen Egon kommer drabba oss. Alla minns stormen för 10 år sedan - Gudrun som tog oss med storm, strandsatte oss i Tranås och visade hur små vi är...
Morgonen ägnade jag åt en tur på Baron med Kim och Tindra. En snöig tur på pigga hästar - balsam för själen trots att näsa och ögon rann. Trots femtio nyanser av grått...
Ikväll kommer Martina och henke - de har frågat om vi vill med på skidsemester. Och när jag går där i skogen undrar jag bittert om jag är en av dem som har blivit bekväm?! En sån som drar mig för saker. Som tycker att saker är jobbiga. Sånt som jag tidigare har gillat... Vi åkte alltid på skidsemester när jag var liten... Nu har vi inte varit iväg på cirka femton år... Vägen är hal. Snön är kall. Barnen är små. Hinderna har blivit många... Eller är det bara jag som har blivit bekväm? Tanken gör mig skräckslagen - och jag tänker att jag åtminstone måste konfrontera den delen av mig själv och bestämma vem jag vill vara...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback