flisas

Ändrade planer. Nya planer. En molnig dag, en dag för tidigt, och väskorna packas. Alla är på. Alla vill vidare. Alla är nöjda. Vi åkte hem till Vederslöv. Hem till gott vatten, badkar, tvättmaskin och diskmaskin, Internet, fristad för lek, tid för golf och ridning... Allt har sin tid. Allt är bra. Omväxling förnöjer. Men rutiner är ibland bra. Skönt. När vi städar, lämnar Ekö för den här sommaren - känns det lite som om sommaren är slut. En del av sommaren är slut. Men än finns tid. På Ekö är det så lätt att bara vara. Ta dagen som den kommer. Det finns inga krav på att fara runt. De stora frågorna är vad man ska äta, om vi ska fika - om vi i så fall ska baka något, om vattnet räcker för att tre stycken ska duscha, hur varmt det är i vattnet, vilka lag som gäller på fotbollskubben och om vi ska spela yatzi eller femhundra eller kanske UNO? Nu spelar Sigge fotboll, eller kanske det är golf - han springer unt ute, Linus sitter under en filt och tittar på en film på paddan, och Klara - som har haft kompis i stort sett hea tiden - sitter på sitt rum, andas själv en stund. Anders körde iväg för att träna lite golf. Vi har olika behov - och efter att ha levt compact living ett par veckor, i en liten stuga, på en ännu mindre ö - där det är svårt att komma undan - så har det sin charm att åter vara hemma.
Jag lyssnar på Håkan Hellström - strofer fastnar: "Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din", "Och jag hatar att jag älskar dig. Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.", "man måste dö några gånger innan man kan leva", "Jag kommer älska dig när jorden gått under. För jag tänker aldrig dö, nej. Det kommer aldrig va över för mig."