flisas

Nu har jag tagit semester. Jag lägger ett läsår bakom mig - en klass. Jag fick så många värmande ord. Det är alltid tomt att lämna en klass som man har jobbat mycket med. Framför mig ligger en sommar - inte somrarna var förr... Långa. Soliga. Idag är molnen tunga, solens strålar vill inte tränga igenom växthusgaserna. Snart möter jag en ny klass. Nya grupper. Och jag reflekterar över det gågna året. Över mitt uppdrag - över skolans uppdrag - "att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet". Viktigt. Formuleringen är stor. Den innehåller kunskap och ansvar. Möjligheter. Vi möter barn som ska växa, utvecklas och kunna ta ansvar för sina handlingar - få barn att vara rädda om varandra. Göra varandra bra.
Vår tro på människan har förra veckan naggats i kanten. En 17-åring har blivit mördad. En annan fyraårig flicka dödades i en explosion - troligtvis en gänguppgörelse. De fick inte växa. De ler i varje tidning. Ondskan finns mitt ibland oss. Jag blir rädd för världen, för människan - nyheterna gör ont.
Nyheterna gör vårt uppdrag ännu viktigare. Jag möter många ungdomar. Jag kan påverka dem - ge dem kunskaper, förmedla normer och värden. Respekt för olikheter. En kram från en gammal elev, några ord fina ord från ett par föräldrar, en tacksamhetens ros från en elev - vi påverkar dem vi möter. Vi kan göra varandra bra. Det är allas vårt ansvar och uppdrag.