flisas

Nationella proven närmar sig. Vårterminen handlar mycket om nationella prov i skolans värld. Planering. Genomförande. Bedömning. Summering. Vi vet ännu inte vilket NO-ämne som vi får på vår skola. Jag har just satt ungefär 400 betyg. Jag har avklarat 15 utvecklingssamtal. Och ett föräldramöte. Rättat otaliga analyserande, diskuterande uppgifter, gett respons på problemlösande uppgifter och laborationer. Och snart är det nationella prov...Jag har två niondeklasser i år i två ämnen. Rätta. Bedöma. Mata in för statistiskt underlag. Jag tycker många gånger att nationella prov är ett bra redskap - jag får hjälp att fokusera mot målen, jag får tips på bra frågor och det synliggör elevernas kunskaper. Det är en utvärdering av min undervisning - och av eleverna. De har utvecklat mig i min bedömning och gett mig vägledning när jag konstruerar frågor. Proven är genomtänkta. Bra formulerade frågeställningar utifrån centralt innehåll och kunskapskrav. Det finns bra elevexempel som jag kan använda för att synliggöra skillnader i olika svar. Men eleverna har så många nationella prov. Många delprov i varje ämne. De känner press på att prestera. Det är mer ett statistiskt underlag än en hjälp för mig att vägleda eleverna i sin jakt att nå längre i ämnet. Det finns oftast rättså lite tid kvar efter det nationella provet, vilket gör att jag inte kan använda proven som det lärande redskap som jag skulle önska. Vi skulle kunna göra proven mer utspridda genom skolåren - inte endast sista terminen på ett stadie. Då kunde jag jobba med eleverna med de luckor som jag finner - ett lärande redskap för att höja kvaliteten i svensk skola... När proven mer blir ett statistiskt än ett lärande redskap - då tröttnar jag lite. Många av våra lärartimmar lägger vi för att få ett statistiskt underlag. Och jag, personligen, tror inte att det är ett effektivt sätt att höja kvaliteten på svensk skola... Det tar massor av undervisningstid - att förbereda, genomföra, kommunicera, bedöma, sammanställa... Dessutom är det nationella provet till väldigt stor del endast ett bevis på det jag redan vet om eleverna. Är nationella prov ett sätt att mäta kvalitet på elevernas kunskaper, ett måste för att säkerställa en likvärdig och rättvis bedömning? Lägger vi för mycket fokus, resurser, tid och engagemang de nationella proven? De nationella proven är ju summativa, hur går det ihop med ökade antal nationella prov och en forskning som allt mer slår fast att formativ bedömning är mycket mer givande för kunskapsutvecklingen?