flisas

Första advent. Jag kvider. Vet inte hur jag ska sitta, ligga, stå, gå... Lite framåtlutad. Jag försöker med rörelse - jag red blyte. Jag försöker vila. Jag försöker med ett bad. Bubblor. Försöker slappna av - men känner hur musklerna spänns. I käkarna. Rumpan. Benen. Axlarna åker upp. Försöker med en kopp kaffe. En godis. En tablett. Och en till. Jag känner igen smärtan. Det gör ont att nysa, hosta, gå på toa... Och ändå känns den helt ny... Man glömmer smärta över tid. Just nu är min rygg så dålig. Så fruktansvärt dålig... Och jag blir nästan rädd. Var det så här det var? Var kommer det ifrån?  Är det så här det kommer vara? Det började i fredags. Det svartnar för ögonen. Jag mår illa av smärtan. Hittar ingen bra ställning. Darrar. Skakar. Det är inte mycket att oja sig över. Jag har varit där förut, många har varit det med mig. Jag försöker byta perspektiv, se saker från ett annat perspektiv - försöker förstå känslor och sanningar - försöker förändra några... Vi städade stan på morgonen. Såg ett par tiggare. I regnet. Min familj är runt mig - även om ett par killar är på innebandy. Linus och klara pysslar i köket - gör någon julgodis med toner av julmusik. Runt om i Europa vandrar tusentals själar omkring - utan vetskap om sin familj. Hopp och förtvivlan - och en oändlig längtan av att återförenas. Tiggarna såg inte lyckliga ut. För två år sedan träffade jag Carolina för sista gången. I en sjukhussäng grät vi. Skrattade vi. Min position idag gör mig gråtmild. Jag hade så gärna velat ringa henne nu - eller mamma. betydelsen av en människa klingar aldrig av. En människa är inte borta bara för att hon är död. Hon är inte här. Men livet är inte bara tillfälligt - det är också evigt... Kretsloppet. Värken kommer troligtvis att gå över. Sorg går över i saknad. Fotografiet bleknar, minnen suddas ut - men människan går aldrig över. Kärleken finns kvar. Jag ser det tydligt från mitt perspektiv.
På onsdag är det två dagar sedan Carolina - min vän - dog. Var är du nu min vän? Jag sitter och lyssnar på Kleerups tolkning. Saknar.
"Nu är sommarn’ här och fjärden ligger blå
Hela stan är tom och dammig, jag har ingenstans att gå
Det är tomflaskor i parken, ingenting i tidningen
Nu är sommarn’ här men var är du min vän

Nu är hösten här och luften är som glas
och jag räknar varje timme för du kommer väl tillbaks
Mörkret rasar över husen och imorgon blir det regn
Nu är hösten här men var är du min vän

Nu är vintern här och natten är så hård
Jag vill tänka på nåt’ annat men att glömma det är svårt
Jag kan inte längre se, det blåser snö i ögonen
Nu är vintern här men var är du min vän

Nu är våren här och vinden ligger på
Trottoarerna är smutsiga och gatorna är grå
och förlåt om jag är dyster, det ska nog bli bättre sen’
Nu är våren här men var är du min vän

Nu är livet här, jag borde hoppa på
Jag har inget att förlora men jag stannar här ändå
Jag har vant mig vid att vänta, jag kan vänta länge än
Nu är livet här men var är du min vän
Nu är livet här men var är du min vän