20/10; tisdag
Möten. Samtal. Diskussioner. Om acceptans. Om tolerans. Om likheter. Och olikheter. Om lättheter. Och svårigheter. Om att reagera och agera. Om glädjen. Och sorgen. Det finns en sorg i det udda. I olikheten. I svårigheterna. I hur andra ser det. Hur andra hanterar det. I ord. Och handlingar. Vissa dagar är det svårt att vara övertygad om att medmänskligheten regerar. Man läser om asylboenden som bränns upp, kattungar som skärs upp och barn som förnedras...
Det är så lätt att säga det - att alla får vara olika. Att det är okej. I hela hjärtat. Alla får se ut, tänka och tycka som de vill... Att alla får vara med på sina egna villkor. Att alla har rätt att tillhöra. Alla har rätt att vara unika.
Glädjen finns där. Men det behövs så lite för att tårarna ska träna fram. Det känns när orden handlar om ens barn. I hjärtat. Tankarna föräldern själv tänker är jobbiga att höra från andra...
Föräldrar till barn som "inte är som alla andra" sliter. Kanske mer än sina medföräldrar.Föräldrarna måste kämpa med sin egen acceptans, med barnets känslor av sitt utanförskap - samtidigt som de för ett krig mot andra. Ensamma. Alltid. Som för barnets talan. Hejar på barnet. Får barnet att känna sig viktig. Får syskon att våga stå upp och fortsätta sin kamp för tolerans.
Barnet har inte valt det. Föräldrarna har inte valt det. Syskonen har inte valt det. Men det är så familjen ser ut. Familjen får hantera det. Hitta vägar för individerna och familjen. De går vilse ibland - men jobbar för att hitta vägen igen. De faller i hål. De svävar ovanför molnen stundtals. Men de landar alltid med en duns. Men de har inget annat val än att försöka ta sig framåt. Förbi och genom hinder. Avgrundshål. Sumphål.
Det är så lätt att säga det - att alla får vara olika. Att det är okej. I hela hjärtat. Alla får se ut, tänka och tycka som de vill... Att alla får vara med på sina egna villkor. Att alla har rätt att tillhöra. Alla har rätt att vara unika.
Glädjen finns där. Men det behövs så lite för att tårarna ska träna fram. Det känns när orden handlar om ens barn. I hjärtat. Tankarna föräldern själv tänker är jobbiga att höra från andra...
Föräldrar till barn som "inte är som alla andra" sliter. Kanske mer än sina medföräldrar.Föräldrarna måste kämpa med sin egen acceptans, med barnets känslor av sitt utanförskap - samtidigt som de för ett krig mot andra. Ensamma. Alltid. Som för barnets talan. Hejar på barnet. Får barnet att känna sig viktig. Får syskon att våga stå upp och fortsätta sin kamp för tolerans.
Barnet har inte valt det. Föräldrarna har inte valt det. Syskonen har inte valt det. Men det är så familjen ser ut. Familjen får hantera det. Hitta vägar för individerna och familjen. De går vilse ibland - men jobbar för att hitta vägen igen. De faller i hål. De svävar ovanför molnen stundtals. Men de landar alltid med en duns. Men de har inget annat val än att försöka ta sig framåt. Förbi och genom hinder. Avgrundshål. Sumphål.
Kommentarer
Trackback