En natt

Hangar. Sängar. Förväntan i luften. Pizza i magen. 
Vi ska tävla dagen efter. 
Jag ligger och tänker på flyktingar. En del med tak över huvudet. Andra i gympasaler - kanske har de en filt. Några i tomma hangarer...
Ensamma. Rädda. Kanske förväntansfulla. 

Välkomna? Vi andas samma luft. Vi har fötts. De flesta av oss var efterlängtade. Älskade. Vi skrattar och vi gråter. Vi kommer alla att dö. Vi är så lika. Men vi har, av någon anledning, fått väldigt olika förutsättningar - trots att vi alla lever på samma planet. 
Jag hör ett plötsligt ljud och rycker till - innan jag förstår att det bara var någon som slog igen en dörr. Ingen bomb, inget raket, inget gevär...
Dagen efter åker jag hem. Till min älskade familj. Min trygghet. 
Andra kommer aldrig fram. De spolas upp på en strand i Medelhavet. De kommer aldrig till tryggheten. De kommer aldrig återkomma till det som de kallar hem...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback