Sorgligt
Idag kom nyheten.
Som vi har varit förskonade från i Sverige. Men har läst om i det USA. Skolmassakrar. Nu händer det inte bara där. Nu hände det här. Vi kan inte längre blunda. Dra en lättnads suck.
En maskerad ung man - möjligen med sympatier i högerextremister, i främlingsfientliga kretsar, i Sverigedemokraterna och nazityskland -gick in på en skola i trollhättan. Han skadade fyra - varav två dog av sina skador. En lärare och en elev. Han sköts av polis och dog senare av sina skador. Knapphändiga uppgifter. Spekulationer.
Frågor utan svar. Gärningsmannen är död - kan vi nånsin få svar?
Rädsla.
Chock.
Frustration.
Sorg.
Vi kommer länge att minnas den här dagen. Dagen då skolan aldrig mer blir sig lik. På morgonen gick elever och lärare som vanligt till sin skola. Aldrig mer kommer det bli som vanligt. Sverige är inte längre förskonat. Från och med nu kan vi inte längre säga att det inte händer här...
Vår trygghet är rubbad.
Men rädslan får inte vinna. Får inte förlama oss. Kampen måste fortsätta.
Imorgon kommer vi åter igen att sträva efter trygghet för alla elever, respekt och tolerans av olikheter. Acceptans och solidaritet. Mot hat och vansinnesdåd.
Och innan jag går ner efter nattningen, ger jag en extra puss till Liten. Kärlek. Innerligt. Tacksamhet. Liv-död. En skör tråd. Livet är bräckligt. Sårbart. Oförutsägbart.
Kommentarer
Trackback