10/9; torsdag
Igår hade TC besök av politikern Malin Lauber. Hon sa det, som jag har sagt många gånger, att hon inte känner igen sig i den bild som målas upp av svenska skolor. Dagligen möter jag engagerade högstadieelever, skolledare, lärare och andra vuxna på jobbet. Ha skrev: "Allvar blandas med skratt. Lektionerna präglas av nyfikenhet, spontanitet och ömsesidig respekt. I personalrummet diskuteras pedagogik, fotboll och vardagsbestyr." Det är högt och lågt i en salig blandning. Det pratas jobb, blandat med samhällsdebatter, väder, privatliv... - en salig blandning av Livet. Vi skrattar ihop med eleverna, skojar, vägleder, hjälper, stöttar. Malin inser att hon ser en liten del av Verkligheten - att det finns mycket mer. Att vi ständigt jobbar för elevernas bästa - vi "ägnar tid åt planering, för- och efterarbete, dokumentation, reflektion, elevsamtal, föräldrasamtal, genomförande. De försöker utveckla sig och hitta inspiration, förnya sig och hänga med på den senaste forskningen. Jag vet att skolledaren sliter sitt hår för att få budgeten att gå ihop, vara pedagogiska ledare, inspiratörer och utveckla skolan tillsammans med övrig personal. Jag vet att eleverna kämpar för att nå målen, men också för att passa in och samtidigt hitta sig själva. Jag vet att det finns de som längtar till skolan för att träffa sina kompisar men också att det finns de som går till skolan med en klump i magen, eller inte alls.
Det är mycket jobb kvar för att nå "en bra skola för alla" och kanske kommer vi aldrig riktigt i mål. Min dag idag ingav dock hopp. Så många är så engagerade och så många vill. Vi politiker måste ge de bästa förutsättningarna för att de ska lyckas." Hon menar att det behövs pengar och menar att deras "budget hade gått igenom i kommunen i år hade Växjös skolar haft ytterligare 48 miljoner kronor till satsningar. Om vår budget hade gått igenom för 2016 hade skolan haft 13.5 miljoner mer än vad majoritetens budget ger. Det hade Växjös elever och lärare behövt."
Jag vet lite om budgeten. Men jag vet att jag är är lärare och jag trivs med det! Trivs är kanske inte rätt ord. Jag tycker det är riktigt, riktigt roligt! Det är ett omväxlande jobb, där man dagligen får möta en massa människor och se dem utvecklas. Det är utmanande, stimulerande och kreativt. Visst måste det ges förutsättningar - såklart i form av pengar - men vi måste också få rätt förutsättningar - måste få tid att planera, undervisa och följa upp sin undervisning. Vi måste gå kontinuerlig fortbildning. Vi måste samarbeta. Kollegialt samarbete - dela med sig, hjälpas åt. Lära av varandra - det kanske är det viktigaste, och enklaste formen av fortbildning? Kunskapen finns överallt. Den ägs inte längre av kyrkan eller staten eller ens av skolan. Lika lite som tron kan ägas av kyrkor och präster. Alla är olika. Lärare är olika. Elever - barn - är olika. Skolor är inte, och kan inte vara mekaniska fabriker. Det finns så mycket nytt. Hur använder vi det i undervisningen? Många av oss kan väldigt mycket mindre än eleverna. Laptopen, plattan och smartphonen används som en skrivmaskin, räknedosa och för att visa en powerpoint, skriva ett worddokument eller visa en film på. Hur tar man makten över mediet och hur använder man det i kreativitetens tjänst som ett sömlöst stöd i klassrumsinteraktionen? Hur använder man de magiska möjligheter som digitala tjänster för kommunikation och interaktion som plattor och smartphones och laptops erbjuder? Det finns så mycket mer... Så mycket vi inte kan. Istället hävdar vi att alla behöver kunna skriva med en penna. Alla behöver en bok. Vi skulle kunna använda moderna kommunikationstjänster, interaktiva spelupplevelser och andra moderna möjliggörare på samma sätt som de flesta av oss gör idag i verkliga livet utanför skolan. Vi skyddar oss själva - genom att leva i det gamla, och vara rädda för det nya - det vi inte kan. Vi måste få hjälp. Fortbildning. Vi kan inte längre säga att "datorer är inget för mig". Det är en självklar del av 2015. Barn är kreativa - och de har tillgång till all världens kunskap. Jan Bidner beskrev i somras att "Skolornas ansvar är att lära barnen tänka, vara källkritiska, att resonera, sätta ihop och se samband. Det hjälper man barnen med genom att ställa frågor och vara intresserad. Att göra barnen till passiva drönare som uppfyller mallen är inget som vare sig skolan eller barnen vinner på. Det är en utmaning att öppna upp för besvärliga frågor och mångfald men nödvändigt för att skapa jordmån för individualism."
Det går att förändra och påverka i skolan - som lärare kan man börja i det lilla. Med sig själv. Sitt klassrum. Sprida det utanför - öppna dörren till klassrummet. Som lärare finns det många tillfällen att prova något nytt - varje lektionstillfälle innebär ett nytt försök. Det kräver en del ansträngningar, och mod, men behöver inte ta jättelång tid.
Nu vaknade Sigge. Nu är det dags att ta tag i Mammaledigheten. Fixa picknickkorgen till utflykten som jag har lovat, hjälpa till att knyta halsbandet som han ska pärla, dammsuga, hämta Klara, köra till fotbollsträning...
Jag vet lite om budgeten. Men jag vet att jag är är lärare och jag trivs med det! Trivs är kanske inte rätt ord. Jag tycker det är riktigt, riktigt roligt! Det är ett omväxlande jobb, där man dagligen får möta en massa människor och se dem utvecklas. Det är utmanande, stimulerande och kreativt. Visst måste det ges förutsättningar - såklart i form av pengar - men vi måste också få rätt förutsättningar - måste få tid att planera, undervisa och följa upp sin undervisning. Vi måste gå kontinuerlig fortbildning. Vi måste samarbeta. Kollegialt samarbete - dela med sig, hjälpas åt. Lära av varandra - det kanske är det viktigaste, och enklaste formen av fortbildning? Kunskapen finns överallt. Den ägs inte längre av kyrkan eller staten eller ens av skolan. Lika lite som tron kan ägas av kyrkor och präster. Alla är olika. Lärare är olika. Elever - barn - är olika. Skolor är inte, och kan inte vara mekaniska fabriker. Det finns så mycket nytt. Hur använder vi det i undervisningen? Många av oss kan väldigt mycket mindre än eleverna. Laptopen, plattan och smartphonen används som en skrivmaskin, räknedosa och för att visa en powerpoint, skriva ett worddokument eller visa en film på. Hur tar man makten över mediet och hur använder man det i kreativitetens tjänst som ett sömlöst stöd i klassrumsinteraktionen? Hur använder man de magiska möjligheter som digitala tjänster för kommunikation och interaktion som plattor och smartphones och laptops erbjuder? Det finns så mycket mer... Så mycket vi inte kan. Istället hävdar vi att alla behöver kunna skriva med en penna. Alla behöver en bok. Vi skulle kunna använda moderna kommunikationstjänster, interaktiva spelupplevelser och andra moderna möjliggörare på samma sätt som de flesta av oss gör idag i verkliga livet utanför skolan. Vi skyddar oss själva - genom att leva i det gamla, och vara rädda för det nya - det vi inte kan. Vi måste få hjälp. Fortbildning. Vi kan inte längre säga att "datorer är inget för mig". Det är en självklar del av 2015. Barn är kreativa - och de har tillgång till all världens kunskap. Jan Bidner beskrev i somras att "Skolornas ansvar är att lära barnen tänka, vara källkritiska, att resonera, sätta ihop och se samband. Det hjälper man barnen med genom att ställa frågor och vara intresserad. Att göra barnen till passiva drönare som uppfyller mallen är inget som vare sig skolan eller barnen vinner på. Det är en utmaning att öppna upp för besvärliga frågor och mångfald men nödvändigt för att skapa jordmån för individualism."
Det går att förändra och påverka i skolan - som lärare kan man börja i det lilla. Med sig själv. Sitt klassrum. Sprida det utanför - öppna dörren till klassrummet. Som lärare finns det många tillfällen att prova något nytt - varje lektionstillfälle innebär ett nytt försök. Det kräver en del ansträngningar, och mod, men behöver inte ta jättelång tid.
Nu vaknade Sigge. Nu är det dags att ta tag i Mammaledigheten. Fixa picknickkorgen till utflykten som jag har lovat, hjälpa till att knyta halsbandet som han ska pärla, dammsuga, hämta Klara, köra till fotbollsträning...
Kommentarer
Trackback