3/4; söndag
Aldrig sån ångest en söndag - som söndagen efter ett lov... Vad står på agendan imorgon? Jag vet att jag planerade innan jag gick hem - men minns inte vad... Ungefär - men inte exakt. Det stör mig något.
Igår en trevlig kväll hos Martina och Henrik - allt mellan himmel och jord behandlades. Högt och lågt. Liv och död. Jag skrattade. Högt. Mycket. Länge.
Idag på morgonen var jag ute en sväng med Nonan - Kim och Tindra.
Allt väl så långt - sånär som en sko som satt lös på baron... Kommer hem. Pappan och Klara polerar bilen och killarna har städat. Så väl så långt. Men där någonstans. I trappan till övervåningen fastnade skrattet i halsen. Då gick solen i moln. Odjuret i mig tog överhanden. Kunde inte kontrolleras längre. När killarna bråkade om vem som skulle visa det städade rummet, när Linus, utan någon som helst rim och ranson, blev arg för att jag ville dammsuga hans rum - när han ändå hade städat undan allt - när för många högtalare stod på golvet utan att någonsin bli inkopplade och pingisbordet hade raset så att jag inte kom in med högen gardiner i skåpet, ... Där någonstans blev jag den jag inte gillar. Den som skriker för högt. Den okontrollerade. Den anklagande. Jag älskar mina barn - mer än mig själv. Men det finns ingen som triggar mig som de när jag är på det humöret. ...
Klara och Linus skulle ta foto på fotbollen. I olika omgångar. Hockey - semifinal, mellan Skellefteå och Lakers - nu står det 1-1 i matcher. Klara skulle på bio. Och Anders på innebandy.
Jag lyssnar på Håkan Hellströms nya singel medan jag lagar mat:
"Jag har letat sen jag var liten efter stigen till toppen av världen
Mamma sa: "Lille bastard, du är en gåva från en prins på genomresa gör nåt jag aldrig klara
Stig till toppen av världen
Där änglar leker
Res dig efter varje smäll
Du har en ängel på din axel
Din tid kommer
Din tid kommer"
Jag är född av stormen
Jag ser fågeln som river upp världen
Jag ser havet bli rött en säng på dårhuset väntar på mig nån gång med oceanerna i mina ögon
Det finns en plats
Jag vet att ingen bryr sig om den den är bara min
Bakom ögonlocken skulle tatt dig dit
Om vägen var rak, men vägen är skruvad som en psykopat min vän
Stig till toppen av världen ..."
Igår en trevlig kväll hos Martina och Henrik - allt mellan himmel och jord behandlades. Högt och lågt. Liv och död. Jag skrattade. Högt. Mycket. Länge.
Idag på morgonen var jag ute en sväng med Nonan - Kim och Tindra.
Allt väl så långt - sånär som en sko som satt lös på baron... Kommer hem. Pappan och Klara polerar bilen och killarna har städat. Så väl så långt. Men där någonstans. I trappan till övervåningen fastnade skrattet i halsen. Då gick solen i moln. Odjuret i mig tog överhanden. Kunde inte kontrolleras längre. När killarna bråkade om vem som skulle visa det städade rummet, när Linus, utan någon som helst rim och ranson, blev arg för att jag ville dammsuga hans rum - när han ändå hade städat undan allt - när för många högtalare stod på golvet utan att någonsin bli inkopplade och pingisbordet hade raset så att jag inte kom in med högen gardiner i skåpet, ... Där någonstans blev jag den jag inte gillar. Den som skriker för högt. Den okontrollerade. Den anklagande. Jag älskar mina barn - mer än mig själv. Men det finns ingen som triggar mig som de när jag är på det humöret. ...
Klara och Linus skulle ta foto på fotbollen. I olika omgångar. Hockey - semifinal, mellan Skellefteå och Lakers - nu står det 1-1 i matcher. Klara skulle på bio. Och Anders på innebandy.
Jag lyssnar på Håkan Hellströms nya singel medan jag lagar mat:
"Jag har letat sen jag var liten efter stigen till toppen av världen
Mamma sa: "Lille bastard, du är en gåva från en prins på genomresa gör nåt jag aldrig klara
Stig till toppen av världen
Där änglar leker
Res dig efter varje smäll
Du har en ängel på din axel
Din tid kommer
Din tid kommer"
Jag är född av stormen
Jag ser fågeln som river upp världen
Jag ser havet bli rött en säng på dårhuset väntar på mig nån gång med oceanerna i mina ögon
Det finns en plats
Jag vet att ingen bryr sig om den den är bara min
Bakom ögonlocken skulle tatt dig dit
Om vägen var rak, men vägen är skruvad som en psykopat min vän
Stig till toppen av världen ..."
Kommentarer
Trackback