flisas

Sommaren i snabbrepris. På en dag. Alla känslor på en gång. Alla väder. "Det är en regnig sommar vi har." Och det slutade regna. "Det är en blåsig sommar vi har." ... "Det är en frostig sommar vi har." Sommaren är inte evig - precis som Ronja konstaterade. Men precis som Ronja så har vi levt som om den var det. Varje stund, från gryning till skymning och natt har vi försökt dra sötman ur. Dagarna har fått komma och gå - vi har levt i ett sommarrus utan att låta oss oroas. Jag har, precis som Ronja, sugit i mig av sommaren som bina suger honung. Jag har samlat ihop en stor sommarkluns att leva på när... när det inte är sommar mer. Och precis som i Ronjas sommarkluns är det ett enda hopbak av soluppgångar och blåbärsris med blåbär, månljus om kvällarna, stjärnhimmel och skog i middagshetta när solen skiner, små kvällsregn och sånt där och ekorrar och rävar och harar och älgar och alla hästar som vi känner, och när vi simmar och när vi rider i skogen - det är sommar. Luften har blivit klarare och kyligare. Det kommer dagar med mer och mer skärpa och klarhet i luften.
Till frukost idag fick vi Klaras nybakta frallor som legat på jäsning i natt. Och hon städade ur sanden från badturer i bilen medan jag klippte gräs. Och så besökte Sigge och jag dagis inför morgondagen. Vi har spelat kort. Och så blir det träning ikväll (trots att jag har svårt att dra ner luften i högerlungan utan att hosta...) och skillcompetitions för killarna på Lakers. Jag har tagit bort nagellack, och ersatt med nytt. Nu suddas sakta konturerna av sommaren ut. Ersätts med nytt. Sommaren har varit snäll. Den har erbjudit lite av varje. Oftast har vi varit bra på att vara lediga. Oftast har vi gjort varandra bra. Jag har skrattat, jag har gråtit (när Sokrates dog, på mammas årsdag, när jag har sett Linus kompisar åka förbi - och sett Sigge leka med otaliga..., när jag tänker på Estrella och undrar om någon Verkligen tycker om henne där hon är nu - var hon nu är? Hon skulle varit hos mig - hon var den första hästen jag red på en distanstävling, och tidigt sa jag till Yvonne att hon skulle bli bra - och om hon någonsin skulle sälja henne, ville jag veta det - då ville jag köpa henne, jag ville aldrig skiljas från henne. Men varken Yvonne eller jag kunde ändra ödet... Det stod inte i vår makt... Och fortfarande sörjer jag det...), jag har varit stolt (när Linus stod på vattenskidorna, när Baron gick i mål, berg vi har bestigit, avgrunder vi har kravlat oss upp ifrån...), jag har varit tacksam (för skrattande barn, soluppgångar och solnedgångar, oändliga sommardagar, roliga fester, lugna hemmakvällar, kantareller och spännande upptäcksfärder) - oändligt tacksam för sammanhanget jag lever i.
Allt har sin tid. Lars Demian skrev "Man får vara glad för att man inte är död":
"Vad livet är festligt att leva det finns så mycket att glädja sig vid
att luften är gratis att andas att tågen dom kommer i tid
Och tänk vad reklamen är tjusig inga sorger vilar väl där
en värld full av tandkräm och solsken men så är det alls inte här

Det är dåligt väder och dålig smak
Dåliga flickor på ett sjaskigt gammalt hak
Dåliga vanor och ett dåligt humör
Man får vara glad att man inte bara faller ner och dör

Nej, det finns ingen orsak att klaga ingen anledning till något gnäll
man tar hand om dom små och dom svaga och kungen han är ju så snäll
Sen har vi en duktig regering vi har rösträtt och demokrati
men hur man än väljer och vrakar så vet man hur det kommer att bli

Det blir dåligt väder och dålig smak
Dåliga flickor på ett sjaskigt gammalt hak
Dåliga vanor och ett dåligt humör
Man får vara glad att man inte bara faller ner och dör

Dåligt rykte dålig stil En dålig ursäkt för ett dåligt liv
Dåligt omdöme dålig lön Dåliga nerver i den här dåliga miljön
Dåliga odds och ett jävla dåligt stöd
Man får vara glad att man inte är död...