flisas

"En sista gång
En sista sång
Dom sjöng för oss

The stars are up
One fell down and flew away
Flew away"
Kents konsert igår. Avskedsturnen. Mäktig.

I fredags var det tre år sedan Carolina lämnade oss.
Ett av de finaste och mäktigaste mötena jag har haft. Söndagsmorgonen när hon ringde och bad mig komma - jag skyndade mig. Var rädd att komma för sent. Så verkligt. Och så overkligt. Så viktigt. Carolinas sista fest. Hon suttade på en piggelin. Vi lyssnade på hennes ord. Ordlösa, ljudlösa tårar trillade ned för våra kinder. Jag minns inte exakt vilka ord vi sa - det är inte viktigt. Orden var för oss - där och då. Stannade i ingenmanslandet mellan liv och död.
"Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö"
Anders och klara är i Tranås - klara spelar med u19. Jag funderar på hur jag ska få ihop dagen. Stallet. Ridtur? Med en energilöshet i kroppen. En infektion som talar sitt tydliga språk - säger det jag inte kan säga. Jag är så hes. Och hostig. Kraftlös. Men inte viljelös. Själen vill mer än kroppen orkar...