flisas

Tittar ut över nejden. Det är så vackert. Sol. Fruset. Sigge och jag är lediga. Byter i sängarna. Städar. Plockar in oändligt med tvätt - och när jag tror att jag har plockat in allt inser jag att det finns mer i tumlaren. Och så ligger det en ny tvätt i tvättmaskinen. Dricker kaffe. Spelar fotbollsspel. Lägger ett alsolspritsbandage på Sigges finger. Han klämde det på dagis för några daggar sedan. Och idag nr han visade det så kommer det var ur såret och vid nagelbandet... Lyssnar på en låt som träffar mig i hjärtat. Pernilla Anderssons "Bättre än så":
Tänd alla ljus här i mörkret nu, natten ska vara förbi
det gamla ska ut och min tvekan är slut för jag kan aldrig mer falla som vi fallit förut
låt Vita Bergen gömma mina spår och ge mej andrum där jag går och undrar när det tär
var vi aldrig bättre än så här

Jag saknar min ö och mitt hav och min längtan, jag saknar ett vi som fanns en gång
innan skulden slog rot i det vackra och fina, innan vägen tillbaka blev omöjligt lång
se det stora i det lilla, sitta ner och vara stilla, tänka utanför sin egen sfär,
för jag är mycket bättre än så där

Jag längtar tillbaks till en tid som var enkel när inget man tänkte var försmått
och jag saknar min far (ändring av mig - mor) som han var när han sänkte mina tvivel, innan han försvann bort
så tänd alla ljus i mörkret nu låt Garbos Torg få säga ”du vi lever som nån annan lär, när vi kunde vara bättre än så här,
låt Vita Bergen gömma sår och ge mej andrum där jag går och andas när det tär, vi måste kunna bättre än så här