flisas

Tänk att få vakna på morgonen. Sätta på kaffet. Känna att doften sprider sig i det fortfarande tysta, välstädade hemmet och känna hur den starka kroppen sakta börjar vakna till liv. Titta sig i spegeln och vara nöjd. Varje hårstrå på rätt plats.
Alla sover ännu… Bara jag är vaken. Häller upp en kopp kaffe och sniffar in denna ånga av arom som redan för några minuter sen befann sig i mitt inre. Sitter i solen. Klarblå himmel. Inte ett moln. Barnen börjar röra på sig. Och de slår sig ner och äter av frukosten. Nyplockade hallon. Nybakade frallor. Idel leenden och vänliga ord.
Dagen kan börja så. Idag var en sån morgon. Med vissa justeringar.
Igår var inte en sån morgon.
Igår fick vi besök av Persson Andersson. Dagen blev bra. Uno. Kubb. Fika. Mat. Skratt. Trots att morgonen var sämre.
Idag var det inga nybakade frallor men nyplockade hallon. Inget vackert hår och i ansiktet fanns tecken på flera rynkor. Men vänliga ord runt frukostbordet. Hjälpsam Linus som klippte gräset. Jag går runt med en gräsklippare - nynnar först på barnsånger, går inte psalmer och avslutar med studentsånger. Sol. Värme. På kroppen. I hjärtat.
Världen är inte perfekt. Ibland ses mest fläckarna på solen. Men ovanför molnen är himlen alltid blå.