flisas

Idag red jag baron - med de dåliga skorna - återigen på ängen. Fortfarande sitter de på. Det är ett under. Och även om träning på ängen är lite tråkig, så är det effektivt. Och han skötte sig så bra. Fin harmoni. Vi känner varandra så väl efter många mil tillsammans. Det behövs så lite. Han bär mig säkert. Jag känner hans muskler jobba för mig, hans snabba steg. Vi förstår varandra. Jag vet vad jag behöver parera. Han är lyhörd och lyder minsta vink. Det behövs så lite. Jag vet var han kommer snubbla, vad han kommer bli rädd för... Det är inte alla genom åren som har gillat att rida honom - men jag älskar det. Han är som ett andra skinn. Våra hjärtan slår i takt.
Nästa vecka åker vi på nordiskt baltiskt mästerskap i Danmark - då sitter. Yvonne i sadeln och jag kommer stå brevi och göra vad jag kan för att underlätta.
Ikväll var klara och jag på tantgympa - kul!