1/6; onsdag

Jag vabbar. Alla tre barnen är sjuka. Det var i te så här mina sista lektioner skulle bli den här terminen. Men det blir sällan som man har tänkt sig. Tanken var att dissikera sill, fixa de sista proven, testa tvålarna som eleverna hade gjort, testa ett nytt digitalt matteläromedel.... Prata med eleverna. Betygstider. Bedömningstider.
Jag var på samtal med Linus i måndags. Vi pratade om resultaten på de nationella proven i matte och svenska. Lättheter - men framför allt svårigheter. Vad händer nu? Vilket stöd kommer han att få? Vilken hjälp har han rätt till? Vilka anpassningar kommer att ske? 
Alla elever ska få undervisning och stöd efter sina förutsättningar och behov. Mycket av lärarens arbetstid ägnas åt att genomföra nationella prov och till att sammanställa och analysera samtliga resultat - på individnivå, på lokal och nationell nivå. Kan detta påverka eleverna som är i verkligt behov av stöd? De får mindre tid till lärande än annars. Samtidigt ger det lärarna och speciallärarna viktig information. En kartläggning. Det är tillfällen då skolan tar reda på vad eleverna kan i ämnet. Provsituationen är också en arena där provets likvärdighet ställs mot elevens likvärdighet. Ger proven rättvisa? Eleverna har aldrig tidigare haft prov. Det är svårt att klara uppgifter och att förstå instruktioner när de får inte den hjälp de är vana vid. Elever kan bli förvånade när de inte får den hjälp de är vana vid. Men om en lärare hjälper en elev för mycket så kan inte provet visa vilken kvalitet undervisningen haft. Intentionen med införandet av de nationella proven var att upptäcka elevers svårighet så de inte hamnade efter. Proven infördes alltså i stor utsträckning för den elevgrupp som riskerar få svårigheter. Fast visste vi inte detta tidigare? Och om elever ska få undervisning och stöd efter sina behov och förutsättningar och om proven inte fungerar bra för elever med olika typer av behov - så sätts värdeorden på prov? Jag var ändå stolt över Linus. Jag hade ingen klump i magen. Jag är övertygad om att han, precis som de flesta barn, gör så gott han kan. Hur långt det räcker - det får tiden utvisa. 
Vi sätter inte betyg på elever. Vi sätter betyg på deras prestationer i förhållande till kunskapskraven vid tiden för betygsättning. Eleven får inte ett betyg. "Eleven får ett betygsdokument med betyg som visar kunskapsnivån i flera ämnen/kurser i förhållande till kunskapskraven just nu. Hur vi återkopplar är viktigt och det där med "sätta betyg på elever" är tyvärr ganska automatiserat. Menar vi allvar med growth mindset och formativ bedömning och allt det som står i styrdokumenten så bestämmer vi oss idag för att aldrig mer säga det onämnbara utan hädanefter alltid: betyget visar hur dina kunskaper/förmågor stämmer med kunskapskraven just nu. Jag har vägt samman dina kunskaper/förmågor och kommit fram till att de motsvarar kunskapskravet X eftersom...I ditt betygsdokument står ett X bredvid "engelska" eftersom...Tänk vad mycket lättare det blir att samarbeta nästa år för att höja det där betyget som står i betygsdokumentet! Jag vill aldrig mer höra en elev säga "Jag är en typisk C-elev"." Dessa kloka och tänkvärda ord skrev specialpedagogen Helena Wallberg igår på facebook.
Eleverna - våra och era barn - ska gå hela ur... Det tjänar vi alla på. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback