2/6; torsdag

Mammahjärtat blöder. När jag ser tårarna. Som rullar på den tappre sonen. Sonen som inte så ofta är med om roliga händelser med sina kompisar. Idag skulle han få sova över hos en lärare - på hennes gård. Med hela klassen. Men han är sjuk - även om han är piggare idag. Han är besviken. Jag vill göra annorlunda. Jag vill hjälpa honom. Vill göra allt bra. Men de rätta orden finns inte. Inget kan bli annorlunda. Inte idag. Och det gör ont. I mig. Och i sonen. Mina tårar rinner - trots att det inte är synd om mig... 
Har jag förresten berättar att grålle inte har varit hemma sedan han "kom hem", efter ett par dagar hemma gick han igen... Jag ropar sporadiskt. Vill så gärna se den fina grå katten igen... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback