flisas

Igår var det sigges fotbollsträning - han gjorde 7/8 mål. Matchen slutade 8-0 och med att en okänd pappa kom fram och berömde vår lilla spelare. Det värmer i mammahjärtat. 

Och så var jag på gympa - kroppen var inte direkt samarbetsvillig igår. Foten domnade redan under uppvärmningen - det är otäckt att inte känna den... Ett knä hoppar, ljumsken hoppar och axlarna hoppar i olika rörelser. Men jag känner mig stark. Nonchalerar smärtan och obehaget och tar mig igenom - låter inte kroppen begränsa mig, så mycket i alla fall... 

För fyra år sedan idag sprang baron mot smärtan - för SM-silver! Jag hade ridit honom i ca ett år. Det var en av de första tävlingarna jag var med på. Jag minns tröttheten, förvirringen, lyckan... Och jag är så glad och tacksam för alla dessa dagar med den fina Springaren - alla ridturer och spännande upptåg. Den glada hästen som tycks säga "ja Lisa - det gör vi!, kul!" Så fort jag begär eller ber om något. Ett stort hjärta.