flisas

Ledig dag. Städar. Tömmer lådor. Städar ur. Kastar. Frenetiskt. Åtminstone till synes. Planerar gardinbyte. Dammsuger. Förundras över hur mycket hår det ligger på golvet. Har hunden något hår kvar? Tänker på föreläsaren vi hade för länge sedan på en instruktörskurs - han bröt lite. Pratade om hur vi svenskar dammsuger. Hör hans röst. Jag minns inte exakt vad han sa - men jag minns att vi skrattade. Och jag minns att det handlade om att vara i nuet. Plötsligt vandrar tankarna iväg till när jag väntade Klara - och bröt foten. Vi bodde en trappa upp. Med en trappa i lägenheten. Det tog några dagar innan Anders lyckades baxa mig uppför trappan till TV:n. Och när jag väl var där - fick jag ligga där, tills det var dags för toabesök. Jag såg mattan. Med alla hår. Anders fick dammsuga. Han fick till och med köpa ny dammsugare. Och ny matta. Jag fick panik.av allt hår. Över att inte kunna göra något... Och så tänker jag på gårdagens val i USA. Jag läser vänners statusar på facebook. De kan inte sova. De har panik. Det är sorgens dag. Jordens undergång. De blir deprimerade. De får ångest. Det finns många av hans tankar jag inte gillar - att bygga murar. Han vill satsa på kol och olja - han tror inte på miljöproblemen. Sverigedemokraterna har genom tydlig nationalism och invandringsfientlighet lovat att göra Sverige stort. Parallellerna med Donald Trumps slogan ”Make America Great” är tydliga... Men vi kan inte prata med våra barn om att valet av Donald Trump till president är en ”katastrof för världen”. På ett sätt var valet givet. Folk missnöjesröstar och är egoister. Jag hoppas att vi kan lära oss av detta. Att i allt individuellt så måste vi lära våra barn att de är del av en helhet och ett system. Vi påverkar varandra och vi behöver varandra. 20% av Sveriges befolkning tycker att SD är bra att rösta på, de kan inte se bakom fasaden eller ta in vad de egentligen är. I Kina skrattar de nu antar jag. De har hela tiden använt Trump som ett varnande exempel till varför man inte ska ha demokrati.
Sigge och jag tar på oss våra kläder. Vi går en runda. Vi stannar till vid bäcken och kastar i barkbåtar - se hur de kommer ut på andra sidan. Vi målar naglarna i glada färger. I alla färger. För tolerans och mångfald. För olikheter och jämlikheten. För lättheter och svårigheter. Vi är här och nu. Jag försöker sänka axlarna. Andas. Slappna av. Fokusera - här och nu. Vi oroar oss för det som finns här - för om båten kommer fram genom tunneln, om naglarna har torkat, om det går att suga upp löven, om eleven som vi inte vet hur vi ska hjälpa...