framåt kvällen
Rastlösheten stiger inom husets väggar. Tålamod som tryter i rastlöshetens tecken... Tre rastlösar själar...
Jag går en runda med Myggan - och försöker komma på så många sångtexter jag kan om rastlöshet... "Jag är både tungsint och rastlös och lika svart som åkerns jord"... Jag sjunger högt några strofer av Lundell där i skogen: "Med rastlösheten som gift i mitt blod...", "Jag var fri och rastlös och jag smed mina planer i ruset. ...", och lite Kent "En bänkrad i en rastlös sen april...", och Grönvall: "Mina vänner njuter utav att ta det lugnt och gärna lutar sig tillbaka. Inget för mig, jag säger nej. Men helt okej om ni. Förstår vår skilda energi. För jag har insett att jag. Jag är en rastlös själ. Ja det är så det är... Jag har provat varva ner med yoga och tai chi och även prövat meditera. Det är för lugnt, känns så dumt. För jag blir stressad av att inget händer på ett tag..." Vissa dagar hade jag behövt min meditation bättre än andra - min meditation där jag blir ett med mina tankar, där jag bearbetar och tänker om allt och inget - ett med hästen... Idag blev det ingen ridtur - Anders och Klara ska träna tidigare... Men jag går i skogen - sjunger ut... om min rastlöshet. Gnolar på Lundell igen... "Att älska det här livet, det här livet som det är . Det är det svåra, det svåraste här . Oro på morgonen, oro på kvällen. Den här rastlösheten har bara blivit värre på senare år... Jag väntar inte på en resa eller på ett brev . Jag väntar inte på en dom eller på ett besked. Jag väntar inte på kvällen eller på att helgen ska komma. Jag väntar inte på ett mirakel eller på en Madonna. Jag väntar inte på ett lyckligt slut. Jag väntar på att den här vreden i mitt blod ska ebba ut. Ge oss kraft nog att förlåta oss själva och varann så att vi kan gå vidare nu i våra senare år... "
Och när jag går där - dyker Sigge upp i skogen (Sigge och Linus stannade i kojan, medan jag gick promenad). Lägger sin hand i min - vi går där. Hand i hand. Det är det enda som är viktigt. Här och nu. Känner rastlösheten fly och tålamodet fyllas på. Balsam för själen. Ro... Det vill bli bra. Mörket lägger sin utanför fönstret. Jag tänder ljus. Och är nöjd med att vara där jag är...
Jag går en runda med Myggan - och försöker komma på så många sångtexter jag kan om rastlöshet... "Jag är både tungsint och rastlös och lika svart som åkerns jord"... Jag sjunger högt några strofer av Lundell där i skogen: "Med rastlösheten som gift i mitt blod...", "Jag var fri och rastlös och jag smed mina planer i ruset. ...", och lite Kent "En bänkrad i en rastlös sen april...", och Grönvall: "Mina vänner njuter utav att ta det lugnt och gärna lutar sig tillbaka. Inget för mig, jag säger nej. Men helt okej om ni. Förstår vår skilda energi. För jag har insett att jag. Jag är en rastlös själ. Ja det är så det är... Jag har provat varva ner med yoga och tai chi och även prövat meditera. Det är för lugnt, känns så dumt. För jag blir stressad av att inget händer på ett tag..." Vissa dagar hade jag behövt min meditation bättre än andra - min meditation där jag blir ett med mina tankar, där jag bearbetar och tänker om allt och inget - ett med hästen... Idag blev det ingen ridtur - Anders och Klara ska träna tidigare... Men jag går i skogen - sjunger ut... om min rastlöshet. Gnolar på Lundell igen... "Att älska det här livet, det här livet som det är . Det är det svåra, det svåraste här . Oro på morgonen, oro på kvällen. Den här rastlösheten har bara blivit värre på senare år... Jag väntar inte på en resa eller på ett brev . Jag väntar inte på en dom eller på ett besked. Jag väntar inte på kvällen eller på att helgen ska komma. Jag väntar inte på ett mirakel eller på en Madonna. Jag väntar inte på ett lyckligt slut. Jag väntar på att den här vreden i mitt blod ska ebba ut. Ge oss kraft nog att förlåta oss själva och varann så att vi kan gå vidare nu i våra senare år... "
Och när jag går där - dyker Sigge upp i skogen (Sigge och Linus stannade i kojan, medan jag gick promenad). Lägger sin hand i min - vi går där. Hand i hand. Det är det enda som är viktigt. Här och nu. Känner rastlösheten fly och tålamodet fyllas på. Balsam för själen. Ro... Det vill bli bra. Mörket lägger sin utanför fönstret. Jag tänder ljus. Och är nöjd med att vara där jag är...
Kommentarer
Trackback