I tisdags...
... satt jag på en bänk i klassrummet. Jag lyssnade på en grupp elever. De skulle rita en bild utifrån givna direktiv. Nedbrytande roll... Atomers kretslopp. De hade inte fått så tydliga direktiv - de växte upp under tiden. Jag ledde dem framåt i diskussionen. Fick dem att bredda sina tankar, tänka ett varv till... såg hur det gick upp ljus. Såg hur de förstod sammanhanget. Jag skrattade. Jag njöt. Jag hade roligt. Mina ben hade knycklats upp under mig i någon slags skräddarställning eller buddaposition på bänken. En elev frågade hur jag satt...
Och plötsligt gick det upp för mig att jag inte kunde se någon annan lärare sitta så på bänken... varken en kollega eller någon jag haft genom åren. När jag frågade Anders och klara på kvällen sa de också nej - de hade aldrig sett en lärare sitta så. Men när jag frågade om de kunde se mig sitta så inför en klass - sa de "ja". De var övertygade om att det var jag...