Ny promenad...
Jag gick en runda med Myggan. I solen. Såg hennes energi. Hennes lycka. Hennes glädje över att bara få springa lös.
Jag tänkte på inlägget igår - det var tre år sedan vi hämtade henne i Halmstad. Tre år sedan jag träffade våra älskade vänner - Anders och Annica. De som vi tillbringade oändliga timmar med i skogen, vid matbordet, på lydnadsplanen. Diskuterande. Ältandes. Filosoferande. Så kloka tankar. Så mycket kunskap. Mina gurus. Som inte bara har sänkt mig fina hundar - i Stimma och Myggan - utan också oändlig vänskap. Jag saknar dem. Men jag inser att allt har sin tid...
Jag ser Myggan och tänker att jag "slänger bort" en fantastisk tävlingshund - och väldigt mycket kunskap när jag inte ägnar mig åt hundträning... Men kanske kommer den tiden som hundförare tillbaka. Jag kan sakna teamet. Känslan av att vara ett med hunden. Jag kan minnas halleluja moments. Jag kan sakna dem.
Men om jag hade fortsatt med hundarna på den nivån vi faktiskt var - så hade jag missat många fotbollsmatcher, innebandymatcher och många hästupptåg. Stora. Och små.
Jag ser myggan - jag ser lyckan. För henne spelar det ingen roll. Kanske kommer jag återuppta den karriären en dag - med en annan hund. Och till dess blir jag lycklig av att se henne. Och det kan kännas skönt att inte behöva oroa sig när barnen "inte gör rätt". Hon är en del av vår familj. Hon gör oss lyckliga.
Jag tänkte på inlägget igår - det var tre år sedan vi hämtade henne i Halmstad. Tre år sedan jag träffade våra älskade vänner - Anders och Annica. De som vi tillbringade oändliga timmar med i skogen, vid matbordet, på lydnadsplanen. Diskuterande. Ältandes. Filosoferande. Så kloka tankar. Så mycket kunskap. Mina gurus. Som inte bara har sänkt mig fina hundar - i Stimma och Myggan - utan också oändlig vänskap. Jag saknar dem. Men jag inser att allt har sin tid...
Jag ser Myggan och tänker att jag "slänger bort" en fantastisk tävlingshund - och väldigt mycket kunskap när jag inte ägnar mig åt hundträning... Men kanske kommer den tiden som hundförare tillbaka. Jag kan sakna teamet. Känslan av att vara ett med hunden. Jag kan minnas halleluja moments. Jag kan sakna dem.
Men om jag hade fortsatt med hundarna på den nivån vi faktiskt var - så hade jag missat många fotbollsmatcher, innebandymatcher och många hästupptåg. Stora. Och små.
Jag ser myggan - jag ser lyckan. För henne spelar det ingen roll. Kanske kommer jag återuppta den karriären en dag - med en annan hund. Och till dess blir jag lycklig av att se henne. Och det kan kännas skönt att inte behöva oroa sig när barnen "inte gör rätt". Hon är en del av vår familj. Hon gör oss lyckliga.
Kommentarer
Trackback