Senare...
Efter. Raggmunkar. Rårörda lingon. Knaperstekt fläsk.
Efter. Voltaren.
Efter ett bubbelbad.
Börjar kroppen kännas bättre. Och jag vågar hoppas på samarbete på kvällens corepass.
Jag låg i bubbelbadet. Tittade upp mot den grå himlen. Såg fåglarna. I flock. Jagande. Flyende. Och tänkte på alla människor i världen som jagar. Jagar efter andra. Jagar efter en bättre plats. Jagar efter byten. På alla som flyr.
Plötsligt kommer det en ensam fågel. På flykt. Jag tänker på alla ensamma själar. Kanske på flykt.
En bit bort hör jag mina barn, och grannarnas barn. De klättrar i träd. Utmanar sig själva. Skrattar. Tidigare idag läste jag om barn som lever i krig. Föräldrarna lät dem gå ut - "de skulle ju ändå dö...".
Vi ska alla dö...
Men först ska vi leva.
Först ska vi leva!
