19/9; måndag
Jag byter Slovakien mot Sverige.
Värme mot kyla.
Förväntningar mot besvikelse.
Oro mot lättnad.
Jag känner en enorm tacksamhet för denna lilla häst som tar oss ut på stora äventyr.
Baron kändes fin. Fick dropp när vi kom ner för säkerhets skull. Minutiösa förberedelser.
Veterinärbesiktningen gick bra.
Starten gick bra.
Vi såg Peter och baron på storbilds-tv - han drack ur stora kärl.
Fridfullt.
Men något hände. Peter kände att han blev halt och gick med hästen sista milen.
I veterinärgrinden konstaterades det. Inte mycket. Men det var mycket kvar och tävlingen tog slut efter 4 mil...
När vi gick mot veterinärtältet för att visa upp benet - visade det sig att tarmljuden var dåliga.
Och framåt dagen visade han tecken på kolik, utan att det kunde konstateras - analt, oralt eller med ultraljud. Han ville gärna lägga sig ner. Men var pigg och glad och åt när vi var ute.
När vi var och åt en kort stund på kvällen, hade några i stallet blivit oroliga för honom när han låg och återigen tagit honom till de proffsiga veterinärerna. Det visste vi dock inte om när vi kom tillbaka och i te fann honom. Jag sprang så fort som jag nog aldrig har gjort med ryggsäck på ryggen. Veterinärerna lugnade mig. Klappade mig. Kramade mig. Gav mig kaffe och vatten. Jag kände mig dom En svikare - jag fanns i te i stallet när han behövde mig. Trots att jag kände den gnagande oron hade jag låtit mig övertalas att följa med och äta... Vilket jag ändå inte kunde...
Dagen efter konstaterade de att han var fit to travel. Och vi påbörjade resan. Men den oroliga lilla människan - jag - tittande på honom. Lite oroligare än vad jag borde? Han ville gärna lägga sig ner när vi tog ut honom.
Vi ändrade resplan - Yvonne fick boka om sin flygbiljett och färjor.
Och nu är vi hemma. Och baron ser nöjd, glad och oberörd ut i sin hage.
Och jag är djupt tacksam.
Han skulle gå hel ur det här. Det var mitt mål. Det blev mycket oro på vägen. Men nu är han hemma. 149 starter, 47 i mål... En häst, den som vann em förra året med årets vmvinnare i sadeln, snubblade och bröt benet och fick avlivas på banan. En danska bröt höften.
Och jag är tacksam att gå vara en del av det här. Att återigen få uppleva ett Mästerskap med en häst som jag har tränat, och varit en del av teamet runt.
