flisas

Det är morgon. Jag har en ledig dag framför mig. Resten av familjen har åkt till Stockholm för att heja fram Vipers i SM-finalen. Efter mycket vånda bestämde jag mig för att stanna hemma. Ryggen är dålig - det blir nog jobbigt att sitta i så många timmar. (Måste upp på min dotolista nästa vecka - men vem ska jag kontakta? En sjukgymnast? En kiropraktor? En läkare?... Jag vill ha en quickfix - men tror nog inte att det finns... Jag vill vara helt bra! Jag vill få känna mig stark. Hel. Underbenet domar av allt mer, det känns svagare - jag liksom trampar luft, men det positiva är att jag har inte så ont i ryggen om jag inte står eller går sakta länge - då gör det å andra sidan svinont - så ont så att jag nästan svimmar... Men det kanske är bättre att det är problem i benet än i ryggen? Och jag kan ju gå fort! Och jag känner mig förhållandevis stark.) Det finns en del som jag behöver göra hemma - inget som inte, egentligen kan vänta... Men ändå - att vara med sin familj. Dela ögonblicket. dagen med dem jag älskar. De åkte buss klockan 6. Nu sitter jag och äter frukost. Hela dagen är framför mig. Lite ridning. Städning. Jag behöver handla. Och hänga upp tvätten som jag la i vid 5 i morse. Titta på SM-finalen på TV. Lite jobb. Gå ut med Myggan. Och helt plötsligt känner jag - stressad. Inga "måsten". Men ändå... Det är bäst att jag äter upp frukosten och åker till stallet. En sak i taget. Ena benet framför det andra.