flisas

Det börjar närma sig maj. Efter april - som har gett oss aprilväder i allra högsta (eller lägsta) grad. Blåst. Regn. Sol. Snö. Hagel. Innan klockan tio har fyra årstider passerat... Men idag finns det hopp om vår. Om sol. Om värme. Jag lämnade Sigge en stund på dagis - de skulle repetera inför kvällens teaterföreställning. Jag går en runda med Myggan. Det är sol. Det är stilla. Jag hör fåglar. Jag ser Myggan springa runt som en kalv på vårbete. Samtidigt som hon lyder minsta vink. Håller alltid koll på mig. Följer mig som den trogna hund hon är. Jag känner Våren i mig. Ögonen och näsan rinner. Pollen i luften. Jag sätter den ena foten framför den andra - en del steg är svårare än andra. Benet lyder inte riktigt. Det sover under knät. Benet känns tungt. Och jag fick det bekräftat i måndags. Utan röntgen dock. Det finns en nervpåverkan. Jag fick inte upp vänstra tårna - musklerna svarar inte riktigt. Jag har inte samma styrka i vänstra benet. Han försökte sig på lite "hjälp till självhjälp" - jag fick övningar att göra. Han var inte säker på att det skulle hjälpa - men det är värt ett försök. Och han tyckte att det är bra att jag rör på mig - men "gör det med måtta". Vad menar man med det? Ett gympapass? Rida en enmilsrunda? Åtta mil? Grooma sexton mil? Stå på labbet i tre timmar i rad? Det är inte lätt med begränsningar. Men jag väljer att försöka göra det jag mår bra av. Väljer att fortsätta sätta det ena benet framför det andra - även om vissa steg är svåra. Jag väljer att inte låta min kropp begränsa mig - som så många gånger förut.
I helgen väntar SM för Nisse och Yvonne. Jag ska grooma. De blir spännande. Jag red honom igår kväll. Det gick bra. En gunghäst. På fyra ben.