8/4; lördag

Kör Sigge till innebandyn - pappa lovar att hämta. 

Jag kör till dänningevallen - det är städdag på klubben. Man ur huse. Aldrig har det varit viktigare. Att värna om godheten. Att hjälpas åt. Att stå enade. Att känna gemenskap. Att värna om det lilla. Av det trygga. Jag pratar med folk som jag knappt känner. Men vi har beröringspunkter och hittar samtalsämnen. Räfsar i solen. Funderar på att bjuda hem dem allihop! Jag kan bjuda på kaffe. De kan hjälpa till i trädgården. Vi kan lära känna varandra. Vi kan tillämpa "främlingskärleken" som Fridolin pratade om. Det är med sorg i hjärtat som jag tänker på att det tyvärr var någon med utländsk härkomst som är misstänkt för gårdagens attentat. Jag blir rädd. Vad kommer hända nu? Vad gör de som redan har främlingsfientliga åsikter? Det finns de med utländsk härkomst som är riktiga idioter och som gör handlingar som är fruktansvärda. Men det finns även svenskar som begår brott. Jag vill inte förknippas med dem bara för att jag är svensk...  Jag känner människor från olika delar av världen - de är av kött och blod, och många har ett fantastiskt stort hjärta. Jag vill inte att de drabbas av hat och främlingsfientlighet. Jag vill inte ha hat. Vi vill inte ha hat. Hatet vill ha oss... kryper innanför våra skinn. Kommer för nära. Allt närmare... jag blir rädd... rädsla föder hat. Hat föder hat. Kärlek föder kärlek. Låt oss skapa en trend. Insikten om att allt kan hända vem som helst, var som helst, när som helst är numera välgrundad... vi tittar oss över axeln. Tanken slår mig när jag är i folksamlingar på ett sätt det aldrig har gjort förut. Det finns inget gott i det som hände, även om många visade upp sin bästa sida, öppnade sina hem,  gav poliser frukt och visade mer medmänsklighet än vad de någonsin gjort. De flesta av oss känner ingen som blev drabbad. Men det berör oss alla. Vi känner vår dödlighet. Fel plats. Vid fel tidpunkt... Handlingarna av medmänsklighet som vi läser om på sociala medier vittnar om att vi inte vill ha hatet - men vi ser på bilderna att det finns här... lite närmare än dagen före... Mina tankar finns hos de drabbade.  
Jag har städat huset. Bytt i sängarna. Gått runda med myggan. Badat med killarna. Nu sitter jag i uterummet, och nynnar med i kentlåten:
"Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback