flisas

Jag tittar på det jag borde göra - tvätten, disken, gräset... Jag har sprungit på så många bollar idag, många möten, styrt upp aktivitetsdag, redat ut hemsidans kaos - ibland lite steget efter. Och ibland inte sådant som just jag borde... Jag har försökt le. Jag har försökt hjälpa. Jag har försökt tänka positivt. Jag har försökt... Men jag har inte orkat hela vägen... Hela tiden. Och nu sjunker jag istället ner i solen - istället för det jag borde... Lyssnar på Laleh. Försöker andas. Långa andetag. Lyssnar på texterna - det som finns där inom oss. Sårbarheten, förvirringen…men framförallt känslan av medmänsklighet och kärlek. En längtan av att leva. Att bara få va sig själv. Att det aldrig kommer bli som förr, bara bli bättre, att vi inte är redo att dö än...
Så här i efterdyningarna av semestern kommer tankarna - en nystart. Det förpliktigar. Ställer krav. Axlarna känns stela. Andetagen blir korta. Kraven tyngre. Men så påminner jag mig om andetagen. Att lyssna på texten - bara få vara sig själv, bara bli bättre... Sänker axlarna. Slappnar av. Njuter av solen... Innan det är dags för fler "borde" innan det är dags för gympa.