flisas

Jag står och har lektion. Rektorn kommer in - kan jag vikariera? En sjuk kollega. Jag har redan en extra lektion för en som VABAR. Kan jag? Orkar jag? Hinner jag? Jag hör mig säga ja - jag tvekar, men ändå, jag säger ja. Där rök planeringstiden. Lunchen. Fikan. Kissepausen. Den lilla stunden att skriva in ca 300 betyg... Jag har mina, och andras lektioner, äter på en höft, en kaffe i handen, och så ringer linus och hittar inte sina termobyxor. Det är vinter ute. Jag minns att jag hade sagt till Sigge att vi kommer hem lite tidigare "imorgon" - kanske hinner vi åka lite pulka då...? Jag minns inte på rak ar var byxorna ligger. Packar snabbt ihop, pärm och dator - klockan har passerat jobbslut med råge. Hämtar Sigge. Försöker att inte stressa i snömodden. Hämtar Sigge. Hänger snabbt upp en tvätt. Lägger snabbt in en tvätt till. Sätter mig vid datorn. Och tänker på alla mina elever. Ser dem framför mig. Försöker se personen bakom den enskilda prestationen. Försöker se personen bakom resultaten. Försöker se helheten. Jag brottas med känslan av betygens vikt, och elevens självkänsla. Vill inte att det ska handla om betyg - men det är svårt att att bortse från i betygstider. Jag brottas med det svarta på det vita - mot känslan, som kallas lärarens proffesionalism. Det finns så mycket mer än bara det mätbara. Vilket är lättast att värdera? Vilket väger tyngst? Jag vill att elevens motivation att lära sig något är större än pressen och stressen. Vill se prestationen i ett större perspektiv. Jag vill se glada elever, nyfikna elever. Jag vill få dem att förstå att livet inte går under om man misslyckas på ett prov, om man får dåliga betyg. Det finns olika vägar att gå... Men jag brottas också med att prestation och betyg går hand i hand - och ibland också arbetsinsatsen. Ibland behövs det så lite, för att lyckas. Och det behövs så lite för att känna sig misslyckad. Och då har vi alla förlorat... Var och en och samhället... Samhället behöver ungdomar som tror på sig själva - som går hela ur, som har framtidstro, och hopp. Gör ditt bästa. Då har du gjort allt. Så lovar jag att jag ska göra mitt bästa med att sätta rättvisa betyg, som speglar dina kunskaper och förmågor. Tillsammans får vi utgå från det vi vet - och jobba vidare utifrån det. Jag ska hjälpa dig och stötta dig så mycket jag förmår - om du vill. Se betyget som en avstämning. Ett avstamp. Bevisa att det är för högt - eller lågt. Det kommer bli rätt, om det känns fel. Det finns viktigare saker i livet - än betyget...