flisas

4 år sedan jag var på din sista fest.

Jag minns det som igår - trots att det var en evighet sedan. Så länge sen... jag fick dela mina tankar med dig - höra dina kloka ord. Saknaden är oändligt. Då som nu. 

Vila i frid älskade vän. 

Fuck cancer. 

Idag trodde jag nästan att jag skulle dö - det känns löjligt att skriva efter inledningen. Men det var en otrolig smärta jag kände. Klara och Anders hade åkt iväg tidigt på innebandy. Killarna och jag skulle till stan. Sigge på innebandy, och Linus behövde byxor. Jag trillade ihop på badrumsgolvet, kallsvettades medan smärtan rev i rygg och mage. Någon nerv måste ha hamnat i kläm... det släppte. Jag behövde varken ringa ambulans eller dö idag...