flisas

Dagarna flyter in i varandra. Det är nu den verkliga fridfullheten infinner sig - efter julfriden. Efter oron över om klapparna ska passa. Om barnen ska bli nöjda. Efter tomheten som alltid infinner sig när man inser att vi inte är samlade - så som det var... Brorsan är i Stockholm, pappa i Hovmantorp (det känns så fel, men ändå så rätt - och det viktigaste är ju att han inte är ensam) och mamma, mormor och morfar är i himlen... Tomheten när julafton är över - och det är ett år till nästa julafton. Det är Då Friden infinner sig - på riktigt. Kroppen slappnar av.
Barnen spelar FIFA, jag rider, Anders spelar golf, vi går en runda i skogen med hunden, vi träffar vänner, vi ser en TV-serie... Vi Är - och tillåter oss att BaraVara.
Idag jobbade Anders en stund och sedan ringde han och sa att han kommer hem tidigare och jag kunde rida. Jag red Baron. Det är som att komma hem. Trots hans nycker och livfullhet - hans energi efter att ha ridits för lite...