13/2; måndag
Idag fick jag ett sms och en bild av en "gammal vän". Jag scrollar förbi vänner på Facebook - och det påminner mig om hur många jag saknar - vad fattigt mitt sociala liv är. Kanske har det aldrig varit mindre innehållslöst? Jag har alltid varit en social varelse. Tror jag. Egentligen. Men mitt jobb som bjuder på människor dagarna i ända, några barn med aktiviteter åt olika håll, samt ett liv i stallet - som visserligen inte bjuder på så många människor, men som tar mycket tid - gör att det varken finns lust, tid eller ork till större sociala sammanhang.... men jag saknar ändå. Och går dålig samvete...Jag vet ju hur mycket sanna vänner betyder. Hur lite något är värt utan vänner...det finns så många som jag vill träffa, så många som jag verkligen vill höra hur de mår... så många jag vill bjuda på en kopp kaffe. Imorgon är det alla hjärtans dag - och ni ska veta att ni är många som ryms i mitt hjärta.