7/2; tisdag
"Mamma, tror du att jag får omprov på engelskan?". Jag vet inte hur många gånger jag har svarat på den frågan den senaste tiden... Och jag svarar - "Nä, det tror jag inte, du gjorde så gott du kunde, du la ner mycket tid... Man kan bara göra så gott man kan. Och det är good enough." och så knyter jag tummarna i fickan och hoppas att läraren tänker likadant. För vad skulle ett omprov om en vecka göra? Om man redan har gjort sitt bästa... I dag kom L hem och sa att han skulle göra omprov nästa vecka. Jag undrade vad han skulle läsa på. Det visste han inte. Eller " allt som han missade på provet". Jag skulle vilja se provet. Jag hoppas att jag får tydliga, avgränsade anvisningar - jag hoppas allt att de jobbar med det i skolan. Att han får hjälp med det han inte kunde. Och jag hoppas att han får behålla känslan av att vara nöjd. Att han duger. Att han gjorde så gott han kunde. Att Han inte är underkänd - utan resultatet... Jag vill att han ska lyckas. Vad ska kunna förändras på en vecka? Och dessutom två prov på fredag... Historia och idrott. Vad gör de med eleverna? Med våra barn? Jag vill inte vara med... Jag tror inte på dem. Jag försöker ha tålamod. Jag försöker förstå. Jag försöker förklara. Jag försöker vara tolerant. Vi gör så gott vi kan.
Jag vill att mina elever, mina barn, får fokusera på energin, livsglädjen, hoppet och lusten att lära. Jag tror att barn som redan i fyran har prov, stora prov, många prov, som hetsas av poäng (95p på ett engelskaprov), betyg, omprov och bedömningar riskerar att ge upp. Tappa lusten och hoppet, och tron på sig själva. Vart tog nyfikenheten och lekfullheten vägen? Någon blir bäst - någon blir sämst - de delades in i två grupper nu efter engelskaprovet (vilket i sig inte behöver vara dåligt...). Jag vill tro att skolan får mina barn att lyckas. Efter sina förutsättningar. Jag vill tro att de arbetar för att bibehålla lusten. Jag vill se mina barn skutta iväg till skolan. Jag vill se dem lyckas - efter sina förutsättningar. Jag vill se dem tro på sig själva. Utan det - är de inget...
Och idag kom beskedet - precis när solen höll på att gå ner. Att även Hans Rosling har lämnat jordelivet. Strax efter Lennart Nilsson. Hans Rosling och Lennart Nilsson har gett oss förklaringar, kunskap och nyfikenhet i ord, bilder och statistik. Hur ska vi nu förstå, förklara och behålla hoppet och tron på framtiden? Inte bara se avgrunden...Vem ska nu få oss att tro att världen är god? Vem ska förmedla hopp och möjligheter? Vem ska göra faktan begriplig även för vanligt folk? Att vi kan påverka - att det är vår plikt och vårt ansvar att göra världen bättre.
Vila i frid... Och som min kollega Måns skrev på fb: "...när ni ändå är där uppe i himlen kan ni ju förtydliga för hen/hum där uppe med lite fakta, statistik och bilder, hur det egentligen ligger till så hen/hum kan fokusera och lägga sin tid på att fixa till det där med barncancer, svält och alla former av utnyttjande av barn..."
Jag vill att mina elever, mina barn, får fokusera på energin, livsglädjen, hoppet och lusten att lära. Jag tror att barn som redan i fyran har prov, stora prov, många prov, som hetsas av poäng (95p på ett engelskaprov), betyg, omprov och bedömningar riskerar att ge upp. Tappa lusten och hoppet, och tron på sig själva. Vart tog nyfikenheten och lekfullheten vägen? Någon blir bäst - någon blir sämst - de delades in i två grupper nu efter engelskaprovet (vilket i sig inte behöver vara dåligt...). Jag vill tro att skolan får mina barn att lyckas. Efter sina förutsättningar. Jag vill tro att de arbetar för att bibehålla lusten. Jag vill se mina barn skutta iväg till skolan. Jag vill se dem lyckas - efter sina förutsättningar. Jag vill se dem tro på sig själva. Utan det - är de inget...
Och idag kom beskedet - precis när solen höll på att gå ner. Att även Hans Rosling har lämnat jordelivet. Strax efter Lennart Nilsson. Hans Rosling och Lennart Nilsson har gett oss förklaringar, kunskap och nyfikenhet i ord, bilder och statistik. Hur ska vi nu förstå, förklara och behålla hoppet och tron på framtiden? Inte bara se avgrunden...Vem ska nu få oss att tro att världen är god? Vem ska förmedla hopp och möjligheter? Vem ska göra faktan begriplig även för vanligt folk? Att vi kan påverka - att det är vår plikt och vårt ansvar att göra världen bättre.
Vila i frid... Och som min kollega Måns skrev på fb: "...när ni ändå är där uppe i himlen kan ni ju förtydliga för hen/hum där uppe med lite fakta, statistik och bilder, hur det egentligen ligger till så hen/hum kan fokusera och lägga sin tid på att fixa till det där med barncancer, svält och alla former av utnyttjande av barn..."
Kommentarer
Trackback