flisas

Jag försöker minnas vad jag gjorde förra året... Det är svårt att minnas... I våras, i somras, i höstas? Vilket år var det? Vad har jag tagit mig igenom? När överträffade jag mig själv? Vad har jag uträttat? Vilka möten har skett? Vilka möten har jag mått bra av - och varför? Vad har jag gjort - som jag inte trodde att jag skulle hinna eller klara? Vi är många gånger dåliga på att ge oss själva cred för det som är bra. (Och även att tala om för andra när de är duktiga, när de har hjälpt oss, när de gjorde oss glada..., men det är vi ofta bättre på att tala om... Det är lätt att fokusera på det negatva. Säg det som var bra - istället för det som var mindre bra...)
Många situationer känns övermäktiga... Många gånger får man bita ihop. Plocka upp handduken som man var på väg att kasta in. Hur man gjorde för att klara det är ibland svårt att förstå i efterhand - och vi glömmer ofta bort att vi faktiskt klarade det. Att vi gjorde det vi egentligen inte vågar. Hur löste vi problemet? Vi förminskar vår insats. Men när vi har tagit oss igenom något vi inte tror att vi kan klara - är det ju fantastiskt. Vi borde klappa oss på axeln. Berömma oss själva.
Man borde inte vara så hård mot sig själv... Alla gör misstag - vi borde inte straffa oss själva för det. Vi borde uppmärksamma dem, tänka över dem, lära oss av dem och utvecklas ur dem.